dumbasfisken

N'Batha bjuder på sig själv.

Hej alla fans. Jag såg att en av er saknade mig så jag skriver väl ett inlägg då ;)

Facebook, att älska och hata.

Hör ni tystnaden? Det är från aktiviteterna på Google +, Facebooks konkurrent.
Jag förstår numera varför man hänger på Facebook. Jag förstår också varför folk
inte gör det.
Ska man hårddra det så är Facebook ett verktyg att mäta din sociala kapacitet med.
Du får helt enkelt tillbaka ungefär så mycket som du ger själv. Visst finns det de som
är hyperaktiva på fejan som inte får något tillbaka, men jag gissar också att det är
rätt likt hur de har det i sitt IRL sociala umgänge.

För mig är det den lite ytliga men ändå trevliga möjligheten att få ta del av småsaker
i tillvaron från människor jag känner som är huvudfödan i att hänga där.
Anders från Colorcraft skriver om saknaden efter sin döda hund och om sina försök
att se rockig ut. Moa skriver om utvecklingen av sin debutromans mottagande i
pressen samt nya upptäckter bland fransk 70-tals musik. Johan och Thomas lägger ut
bilder på sina överdådiga middagar.

Jag gillar det. Det gör folk mänskliga och det ger lite mer än den kontakt man får till
över en lunch varannan månad. Som curlande småbarnsförälder är det ovärderligt.
Särskilt om man ska ha något att tala om vid nästa middag. (!)

Ok. Jag skriver kanske inget självutlämnande heller. Jag försöker nog mest bara ge
ungefär samma som jag uppskattar att läsa.
Inlägg som: ""Utskrift misslyckades på grund av felaktig inställning". Ok. Jag vill
VERKLIGEN ha den här utskriften! Bättre?", "Vad gjorde jag fel? De skickade mig till
affären att köpa en liter mjölk och om de har muffins köp fem. När jag sedan kommer
tillbaka med fem liter mjölk frågar de varför jag köpte fem liter mjölk.
DE HADE JU MUFFINS!" och "3,14 % av sjömännen är Pi-rater.". Blandat med lite citat
från jobbet, insikter från tunnelbanan och rapporter på hur äcklade barnen såg ut när
de skulle smakade senaste middagen.
Jag är kanske inte den folk läser först men jag får några kommenterar per tillfälle.

Bäst är ändå att ge sig in i någons presentation och börja rota i bilderna.
Det snackas mycket om bilderna på FB men ärligt talat, så mycket junk som finns där
är ingen intresserad av att använda. Det är helt enkelt världens största bildbank och
det gör också att man får en mer nyanserad bild av användaren.
Jag kan fläka ut mig lite så blir det tydligare. Jag har bl a på min prez:

En bild på mig när jag springer (01)


En bild från en filminspelning jag var med i (02)


En bild på mig och killarna från sommarstugan i Skåne vid vår strand. (03)


En bild på mig som 2-åring (04)


En bild på en spelning vi hade med bandet (05)


Utsikten från vår nya sommarstuga i Sörmland (06)


En bild från min tid som spårvagnsförare (07)

En bild på hur jag känner mig på fredag klockan 18 (08)


En bild på hur jag skulle vilja se ut på väg till och från jobbet (09)


Erkänn att ni skulle kunna inleda en konversation med mig lite enklare nu på en
middag?

Mest uppmärksammade av mina bilder är en serie som jag kallar Älska Stockholm.
Jag tar bilder på miljöer och fasader i Stockholm med min iphone som jag lägger
upp på FB och får lite uppmärksamhet för. Jag bifogar ett antal som avslutning.

































God natt!
/N'batha

Helgbloggen - Pang på pungen i Portugal

Fisken fyller 40. Han har alltid haft den goda smaken att ge sig in först in i de olika
åldrarna som en slags murbräcka (eller labradorvalp) och undersökt potentialen i tiden
åt mig. Som att skicka förtruppen för att se vad som väntar, överlever inte förtruppen
bör man byta strategi.

När män fyller 40 finns den en klassisk strategi som polarna kan luta sig emot: man går
ihop 10 grabbar, köper nätstrumpor, kondomer och ett uppblåsbart får. Packeterar allt i
papper från NK och ger den berörde synligt för 40-åringens eventuella fru, föräldrar och
barn under grabbiga påhejningar.
Ingen kommer att vara särskilt nöjd med presenten utom den för evigt anonyme som på
fyllan utnyttjar fåret under kvällen.


Mobeus Hazelwood Thatheron den tredje. aka: "Bäh".

Själv har jag funderingar. Jag tror inte att det är en lämplig strategi. Jag är någonstans
inne på att göra en kombo. Dels något som Fisken FAKTISKT skulle uppskatta plus något
som kan ge en anings obehag. På uppskattningssidan är det relativt klurigt.
Om man listar saker som jag tror att han skulle uppskatta som jag tror att jag har råd med
finns följande:

En back öl
Gran Turismo 5
---
---
---
Två backar öl
---


Då är obehagslistan mycket mer gedigen och framför allt roligare att skriva:

Ett besök på S&M klubben "den manliga slynan".
Löpar trainingcamp i Monte Gordo
Sånglektioner med Erik Gadd
Kedjad vid grindarna på en Måns Zelmerlövs konsert
Fallskärmshopp
Fallskärmshopp igen direkt efter det första
Masserad av Frank Andersson
Dansa med Frank Andersson
Gå på Måns Zelmerlövs konstert med Frank Andersson
Tandemfallskärmshopp med Frank Andersson
m fl...

En del av planen är också att ha skapat Fisken en identitet på Facebook och med
jämna mellanrum skriva statusuppdateringar i hans namn. En plan som nu pågått sedan
december 2010. En prestarter för denna tvåstegs raket.

Givet är dock att jag för evigt kommer att vara Fisken tacksam för att han är den som
först ger sig in i denna mytomspunna ålder och sonderar terrängen.

Tack, Svenne!


/N'batha M'bwele

Platsen har en förödande inverkan på sin omgivning. Infrastrukturen från 60-talet skapar
ett flöde för alla färdmedel utom det långsammaste: fotgängarna.
Stadshuset, centralstationen och gamla stan känns helt avskurna från varandra och
platsen i sig är ingen njutning. Det är tveksamt om Stockholm behöver ytterligare en
offentlig byggnad här.
Snarare behövs en offentlig plats som dessutom knyter ihop de nyss nämnda platserna.
Det här förslaget skapar en offentlig plats som gör Tegelbacken och dess omgivning mer
tillgänglig för invånare och turister.

Platsen behövde knyta ihop tre punkter, förstärka Vasagatans rum och utöka kajen.

För att lösa situationen lägger man en betongstruktur, av samma slag som i de
befintliga broarna, över och under den befintliga infrastrukturen.
På betongen kan man sedan skapa en park.


En enkel betongkaka på 1 meter med pelare var 12:e meter.

Att skapa en park kändes logiskt med tanke på platsen där det förr fanns en
prunkande järnvägspark, men frågan var vilken typ av park som platsen och staden
behövde. Efter att ha analyserat parkerna i stan samt platsens behov fick parkens
förslag bli denna.

[Klicka för större bild]

Parkens utformning blev enkel med ”öar” av gräs och björkträd. Analogin med Mälaren
blev självklar men flera andra fördelar fanns att dra med den lösningen.
Bättre översikt för undvikande av överfall och våldtäkter t ex.

Parken knyts ihop med centralstationens perronger.

Alla nödvändig mått kunde hållas. Brandbilarna kan passera utan att något befintligt
måste byggas om.


Enkel rendering av platsen. Jag gillar de små rännilarna som letar sig ner mot sjön
från fontänen.


Sett från gamla stan. Den gömmer fula Waterfront.

Sett från södermalm.



/N'Batha

Arkitektursöndagen - Mitt examensarbete:
Mitt examensarbete är nu en avslutad historia. Som arkitekt gör man ett idébaserad
arbete utan egentlig verklighetsbas. Jag ville dock se om man kunde göra något som
kunde påverka tanken hos kommunerna rörande en känslig punkt: barackförskolorna.

Jag har utgått ifrån att vilja skapa en permanent lösning för en paviljongförskola.
Dessa har temporära bygglov på mellan 5 och 10 år men blir allt för ofta permanenta
lösningar efter att funktionen har rotat sig på platsen.
Jag utgår ifrån vad platsen har att ge men vill också skapa möjligheten för att låta
fem aktörer påverka utvecklingen av förskolan: kommunen, pedagogerna, föräldrarna,
barnen samt pedagogiken. Intervjuerna som har genomförts med representanter från
dessa grupper resulterade i rekommendationer som dessa:

- Gör annorlunda, speciellt och roligt. Vanligt har de ändå.
- Barnens miljöer ska vara anpassade efter dem i största möjliga mån.
- Varför kan inte dagis vara lite annorlunda?
- Skapa en känsla för barnen att det är deras hus och att de inte är där som gäster.

Mitt examensarbete utgår från en paviliongförskola på norra Lidingö.
Den består av 5 avdelningar men är ursprungligen skapad för 4. Personaluttrymmet
har fått ge med sig.
Platsen är i en dal mellan flera villa områden och har närhet till ett friluftsområde.
Vid förskolan går norra kungsvägen.
En väl trafikerad väg som är huvudleden för norra Lidingö.



Förskolor kan delas upp i tre kategorier:
kedjan (alla avdelningar ligger i rad med egen ingång), allgemenskap (hela byggnaden
är en gemensam yta med gemensam entré) samt mellantinget reggio emilia
(egna mindre avdelningar med gemensamma ytor.
Jag utgår från reggio emilia lösningen av flera anledningar. Bland annat på grund av
att Lidingö kommun förordar reggio emilia inspirerad pedagogik på dess förskolor.

[Klicka på bilden så blir den större]


Förslaget utgick till en början från viljan att skapa ovanliga och spännande
rumsligheter för barnen.
Under en undersökning skapades mötet mellan det runda och det ortogonala
och resulterade i intressanta rum som dessutom var användbara och hyggligt
enkla att bygga.
Olika takhöjder har också varit en strävan för de varierade rumsligheterna.
Programmet och ytor följer rekommendationer från Umeå funktionsprogram.

[Klicka på bilden så blir den större]

Förskolan har 5 avdelningar med eget viste. Däremellan finns det två rejäla
omklädningsrum med gemensam groventré, ett stort och ett mindre lektorg,
våtleksrum, kreativ ateljé, läs/mysrum samt en gemensam matsal med möjlighet att
flytta utomhus.
Förskolan har också ett eget matkök och rejäla utrymmen för personalen.

Det runda som möter det ortogonala i rummen gäller även i sektion.

Jag har ändrat placeringen för att öka tomtens yta och ge den mer ljus under dagen.
Så som den var placerad tidigare skuggade den upp till 25% av platsen under dagen.
Solen är inte bara till godo men visst är det så att man vill kunna välja bort solen som
eget val och inte av tvång?

Vistet är avdelningens privata. Där finns ett vilrum på hjul som kan användas för att
förändra vistet efter hur verksamheten ser ut. Där är också funktionerna till stor del
placerad ut med väggarna.

[Klicka på bilden så blir den större]

De gemensamma ytorna är ytorna mellan de fem visten som finns här.
Här kan man dela upp verksamheten eller samköra beroende på pedagogik och idé.

Den generella strukturen gör också förskolan möjlig att göra om till lågstadieskola.

[Klicka på bilden så blir den större]

En ofärdig interiörrendering visar ett viste såhär:

Gården är till stor del baserad på samma principer som insidan. Här kommer dock
temat jord, vind, eld, vatten in och med hänsyn för årstiderna kan gården förändras
för att följa temat och leken året om.




/N'batha M'Bwele

Helgbloggen - Hej, får jag pengar av er, tack?
Jag är arbetslös. Inte så att jag inte arbetar, nej nej. Sedan april 2010 har jag arbetat
mellan 2 och 2,5 heltidstjänster. Jag kanske ska reda ut den delen först.

Förra våren insåg jag att den kommande sommaren skulle bli sista året jag kunde göra
något annat än att sitta på kontor. Jag har haft den dualiteten i mig sedan barnaåren att
behöva göra saker handgripligen likaväl som att lösa problem med tanken.
Jag sökte därför ett praktiskt jobb som låg nära min bostad: som spårvagnsförare på
Lidingöbanan.

Jag slutade med napp innan jag fyllde 7.


För att få den tjänsten fick jag gå på 3 intervjuer, godkännas av psykolog, polis och
försäkringskassan. Dessutom ett arbetsstresstest i stil med utagningsproven till pilot.
Jag har därmed papper på att jag är stresstålig.
Jag fick jobbet och kunde påbörja körningen i april. Utöver detta var jag tvungen att
arbeta parallellt med mina sista projekt i skolan under våren. 200% arbete, check.

Dessutom startade jag en enskild firma för att kunna debitera de extra uppdrag inom
arkitekturen som började dyka upp. Ungefär motsvarande 15 timmars arbete.
Något som löste min sysslolöshet på helgerna. Lägger man på barnen på det här så blir
det mer begripligt varför jag inte sett ett enda avsnitt av "Solsidan".

Arbete med spårvagnen är förunderligt meditativt och skönt så när de frågade mig om
jag kunde tänka mig att köra på heltid på nätterna under resten av mina studier så
valde jag att tacka ja. Sida vid sida har jag då gjort mitt examensarbete.
200% arbete, check.

Ja, jag finns med på filmen men jag berättar inte var och när.

Det har ju varit möjligt att göra detta för att min sambo har tagit hand om barnen till den
största del. I gengäld har jag försörjt oss då hon inte längre kan få studielån (utmaxad).

Nu har jag fått min examen och jag söker därför heltidsjobb som arkitekt på olika kontor i
Stockholm. Jag tänker inte satsa på min enskilda firma utan vill jobba heltid på ett kontor med
lite större projekt.
Då kan jag fortsätta göra små projekt i firman utan att det konkurerar med min arbetsgivare.
Självklart kommer jag inte att sluta köra spårvagn. En tjänst som innebär att köra varannan
helg väntar mig. Vad jag helt enkelt saknar nu är heltiden på en större byrå i stan och det är
det som är i mitt fokus just nu.

Jag har varit på 4 intervjuer och har 2 kvar. Det är rätt bra jobbat på 25 ansökningar i
medelgoda tider. Jag är dessutom rätt sent ute. De flesta har redan sökt innan de får sin examen.
Om det går som jag vill har jag två intressanta kontor att välja mellan.
Det ena är Scheiwiller Svensson Arkitektkontor (www.ssark.se) där jag fick fantastiskt bra kontakt
med VD:n under intervjun. Den andra är hemlig ett tag till.

Med lite tur är jag inte arbetslös så länge till.


/N'batha M'bwele

Gästblogg. Det här känns bekant på något sätt? Nu blir i allafall helgerna roligare.


N'Batha bloggar
Hur var det nu? Staten (dvs vi) skulle ordna med ekonomiskt stöd för den inte lika
populära kulturella informationen va? Det skulle i teorin betyda att jag skulle kunna
täcka upp Fiskbloggens vakanta helger med kulturella inslag och få deg från staten för det.
Eller hur?
Jag kan ju orimligen tampas med Fiskens ekonomiskt gångbara och publikfriande inslag
i bloggsfären under vardagarna och behöver därför få stöd för min existens på de sämsta
exponeringstillfällena som friställs. Svenska staten eller EU?
Ärligt talat är jag inte knusslig på det sättet men det ger en lite mer internationell ton med EU,
helt klart. Jag gillar lön i Euro.

Nu skulle det ju betyda att jag inte skriver om rakade musar, taffliga försök till inredning
eller om sexlösa hotellvistelser. Nåja, det kan gå om jag anstränger mig lite.

Kan hända att jag skriver lite om arkitekturvärlden och arkitektur i dess allmängilltliga
vedertagna tillstånd? Om Stockholm (denna måltavla för landsortens avsky) och livet där?
Kanske lite smått om hur det är att vara en 40-årig, nyutexaminerad arkitekt med tre söner,
boendes i skärgården? Detta generella tillstånd. Träning som hobby? Ölbryggning och dess
vedermödor? Framför allt en liten uppdatering för er gamlingar som höll koll på dumbas för
ca tusen år sedan.



Vad blir då första inslaget? Tja, kanske ett inlägg om hur det är att söka sitt första jobb i branchen när man är 20 år äldre än sina konkurenter...



/N'batha M'bwele