dumbasfisken

Jag trodde N'batha skulle vara sur sen förra veckan när jag lågprioriterade honom pga
av tidsbrist, men det visade sig att han varit ute och skaffat sig ett vuxenliv?


Helgbloggen - Liljekonvaljer och bullfittor överallt.

Vad fan menar karln? Ska han konkurrera med El Peske fastän han sade sig undvika detta?
Näe, ordvits. Eller språkförbistring. Jag är ju egentligen en motståndare till det med
anglifierandet av vårt relativt målande språk men, Cameltoe, eller fattievag, eller tussilago
om du ska vara gnällig då.
Det funkade med en "Fiskig" typ av rubrik. Hell ho! Sue me! Ha ha!


Bullfitta.

Ja det är vår och jag njuter faktiskt av det. Våren kommer med sina förhoppningar om
friskhet, nyskapelse och ljus. Löpsedlarna på kvällstidningarna spyr ut sina janterubriker
om vårdepressioner och pollenyrsel men jag låter mig inte luras denna gång.
Nej, denna vår är vår och det kan vi själva styra.


Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

/Karin Boye


Vi har nog alla fått läsa Karin Boyes odödliga dikt i skolan men jag tycker ändå inte att
den är banal. Den handlar ju ändå om rädslan ut i det okända och förnekelsen av längtan
efter förändringen, det nya och förlösande.

Vad vill jag med detta då? Ja, jag ville bara berätta att jag skrev på ett anställningskontrakt
till ett kontor igår. Efter 8 års arbete är jag äntligen där. Jag är inte rädd längre, jag har en 
självsäkerhet och trygghet som jag vågar luta mig mot.
Jag ÄR numera Arkitekt.
Äntligen.

/N'batha M'bwele