dumbasfisken

sug & svälj.


Partymode
Idag så har jag bokat frisörtid för en wookie till fisk och två juniorer.

I morgon så blir det sthlm, hotell och fylleslag.

Hur HAR jag det på jobbet? Egentligen?


Bästa,värsta gänget
Fd. kollega Mr B som varit inne och kommenterat på denna blogg ibland skickade ett SMS
för nån dag sedan om att han tyckte att det var dags för mig att röra på mig och följa hans
exempel och skaffa mig en ny arbetsplats.
Ibland har jag de tankarna. Jag tror att jag skulle kunna hitta en ny arbetsplats relativt lätt.
Senast förra veckan så hörde en headhunter av sig och ville att jag skulle hjälpa ett företag
som arbetade med utbildningar att ta steget in i 2000-talet, och helt enkelt bli den som tog
ut riktningen som affärsutvecklare och högra handen till deras åldrande ägare och VD.
Jag har ännu inte svarat. Jag kommer inte att ta det såklart då jag inte tror att det GÅR att
ändra en organisation som har en kultur som är kvar sedan 1970-talet och där ägarna än
värre är en del av problemet.
Gemenskapen och kulturen i en arbetsplats är så otroligt värdefull om den är positiv! Det
är en urgrundskraft i det!
Men den kan lika gärna bli dålig och en usel arbetskultur dödar snabbt ett framgångsrikt
företag.

Jag tror att detta är en av de främsta anledningarna till att jag arbetar där jag gör idag.
Gemenskapen, kollegorna och den otroliga drivkraft som mina kollegor har som smittar av
sig och ger mig energi är en stor anledning till att jag jobbar kvar.
Den främsta anledningen till att jag jobbar kvar är dock skratten! Om jag slutar skratta på
en arbetsplats då är det hög tid att gå vidare.



Igår var jag i Stockholm. Där finns ett par kollegor som är som ett gammalt par.
De är egentligen ett par unga tjejer men de har jobbat så pass länge tillsammans så
de hackar på varandra konstant och umgås hela tiden. Även privat.
M och H som vi kallar dem här skall även de på fd.kollega Ls födelsedagsparty i sthlm i
helgen så de stämde av med mig när vi träffades om vi fortfarande skulle dit, vilket jag
bekräftade.
De frågade då vad jag skulle köpa och jag ljög och sa att jag köpt en ny bil till henne...

H: Vi vet fan inte vad vi skall köpa?
M: Neeej.
H: Kanske en spabehandling?
M: Neeej.
H: Hitta på något du då!
M: Jag hinner inte. Jag skall ju ut på fredag.
H: Nej det skall du INTE!
M: Joho.
H: Nej för då kommer du vara skitseg på lördag och somna tidigt.
M: Äh vi skall träffas tidigt för en öl och sen går jag hem och somnar tidigt.
H: Jag trodde mer på fiskens bilhistoria...

Jag skulle nog sakna ihjäl mig om jag inte fick dessa små apskratt i vardagen!
Vad är det som gör att DU jobbar där du gör?



/Da fish

Jag äter gärna vegetariskt. Så länge det inte låtsas att det INTE är det...


Vego
Mitt mål är att äta vegetariskt en gång i veckan. Jag gör det för miljön, för att jag vill

få i mig mindre kalorier men mest för att det är gott.

Jag ser på vegetarisk mat så som jag ser på religion:

Så länge man tar det för vad det är så är det liksom inget fel att fylla ut vardagen med

det. Problemet är när man börjar tro på att det är verkligt...

Följdriktigt så anser jag att vegoburgare är satans påfund!

Äter NI vegetariskt?


/Da fish

Familjen fisk porrar till det lite.


Sexa sig lite

Jag flirtade med sambon och frågade om hon blev upphetsad.

Hon svarade att hon blev det... fast på Västerviksdialekt.
[Ja dää ouann dää te ouääjält!]

Jag tror aldrig att jag varit MINDRE attraherad av henne än då...

Det mest oväntade smset någonsin.


Är det du som sålde Hondan?

När 7-åringen föddes så bodde vi i centrala Solna och vi hade ingen bil. Det gick ju bra en
stund men snabbt så insåg vi att ta med barn på tåg till Eskilstuna och buss till Norrtälje inte var
helt okomplicerat. Så jag köpte en bil.
Det var en SUV. En honda CRV som samma år fick utmärkelsen "årets tjejbil" i aftonbladet till
min brors ohejdade glädje. Bilen var väldigt praktisk då den var stor och säker och med bra
däck och fyrhjulsdrift så fick jag mer än en gång dra loss bilar på vintern.
Visst fick man byta olja i bakaxeln då och då för att hindra att 4-hjulsdriften gnisslade men det
var en gammal bil. I övrigt var den välskött och lacken såg nästan ny ut.



Under 3 år hade jag bilen och den fungerade utmärkt även när lilleman föddes. Den var
några cm bredare än andra bilar vilket märktes tydligt inne i bilen. Vi kunde ha två barn
i barnstolar bak och ändå få plats med en vuxen bredvid.
När jag sen fick en firmabil så stod Honda CRVn i garaget oanvänd. Efter några månader
så tyckte jag att det var synd att en så fin bil stod till ingen nytta så jag satte ut den på
en annons. Nästan genast så började det att ringa och de flesta kom med galna skambud
eller så ville de prata en massa. Till sist så var det en kille som var seriöst intresserad
men han var rätt otrevlig men eftersom han kunde tänka sig att betala det jag begärt minus
några hundralappar för ett hål i reservhjulsduken så var jag redo att sälja.
Då ringde Helen...

Helen var en kvinna som var lite äldre än mig och hon drev ett B&B i Stockholm. Hon var
extremt sympatisk och hon berättade att hennes gamla bil självdött och att hon nu ville
ha en annan och gärna med 4-hjulsdrift då hon hade lite svårt att ta sig uppför en backe
som hon hade hemma.
Hon hade inte riktigt råd att betala det jag begärt så hon ville pruta mer än vad mannen
sagt. Ändå så tog mitt hjärta beslutet och jag inte bara sålde bilen till henne utan jag såg
till att hon fick med sig vinterdäck och all dokumentation.

Igår (drygt 4 år senare) fick jag ett sms av henne:
Hej jag köpte en fantastisk bil, Honda, av dig. Den är fortfarande lika fin! Mvh: Helen


Det smset gör att detta är min bästa bilaffär någonsin!
Vilken är DIN?


/Da fish

Detta är ännu ett bevis på min totala trendokänslighet


Rakad mus
Jag tröttnade på bloggen och började att byta ut delar av den för några veckor sedan.

En av de saker som försvann var min beskrivning av bloggen. I den kunde man läsa

att den bland annat skulle handla om rakade musar. Det gjorde den aldrig.

Inte ens en tilltufsad bäver kunde skymtas så jag tog bort den och nu vet jag inte vad

jag skall skriva där?

För några dagar sedan var jag inne på Anna Drotts blogg och där kan man hitta några

av hennes mest lästa inlägg. Ett är "Rakat Muffen?"



När jag skriver om detta inlägg så pajar jag ju allt.
NU handlar ju helt plötsligt bloggen om rakade musar ju!
Så jävla typiskt mig...

Av mina inlägg verkar tantsnusk och mobiltelefoner vara mest populära. Fan vad hett.
*suck*


/Da fish

Jag har gått och funderat på en känsla hela dagen.


Men vad heter det?

Anledningen till funderingen är ett frö som Finnpajsaren planterade. "Vi pratade om att

sakna men inte veta vad". Det här är en känsla som jag märkt att många talar om just
nu. Att känna att man längtar men inte veta till vad. Att ha en oro i kroppen. Att vilja ta
tag i grejer och göra något helt fräscht men inte orka...

Jag kände så i början på vintern men jag tror att det beror på att jag saknade J, jag
saknade gamla kollegor som gått vidare i karriären men mest saknade jag mig.
Alltså jag saknade den glada varianten av fisken som skrattade och bloggade massor
av lustiga små inlägg.
Idag har jag försökt att forma några vettiga tankar runt detta.
Jag kom ingenstans! Det går inte att sätta namn på det och än mindre förstå det.
Till sist kom jag att tänka på Bukettengrundaren Bengt Nygrens gamla hus.
Han byggde ett mindre palats 1973 inte långt ifrån där jag bor. Huset var dels ett
huvudkontor åt Buketten och dels en bostad åt Bengt. Den var komplett med en pool
av olympiska mått.
1980 gick företaget i konkurs efter att Bengt tröttnat på skattemyndigheten och helt
sonika dragit utomlands. Huset förföll...

Någonstans så är dessa bilder de sorgligaste jag sett. Att se ett så påkostat hus som
totalt förfallit. Undrar om inte Bengt saknar det någongång?

Vad har nu detta med Finskan och känslan att göra?
Jag vet inte det.
Kanske kom jag att tänka på dessa bilder för att de för mig representerar sorg.
Eller så skulle det kunna vara att de påminner mig om att det är vad man gör med
det man har som är det viktiga.
Mest troligt så är det bara svammel...

Har DU något namn på känslan av att sakna utan att veta vad du saknar?


/Da fish

En del människor gör att jag fylls av beundran.


Ger allt!
Ingmarie Nilsson är en tjej som är mer eller mindre min totala motsats. Hon tränar jämt.

Har nått toppen inom sin idrott och hon är i många delar kompromisslös i sin satsning

mot det hon vill uppnå. Oavsett vilket mål.
När kroppen säger ifrån så "går hon inte till soffan med öl och ostbågar utan att passera gå"
som jag hade gjort. Nej hon hittar sätt att träna fast hon är skadad och hon tar reda på hur
man kommer runt sånt utan att skada sig mer. Hon gör detta för att hon vill. Inte för att
bli världsmästarinna eller för att bli rik som ett troll.
Denna beslutsamhet och kompromisslöshet älskar jag!

Jag kan känna mig lockad av det. Att göra något fullt ut. Till viss del så gör jag ju redan det.
I mitt yrkesliv så har jag ibland lite för lätt att pressa mig själv över gränsen även om jag
blivit bättre på att lyssna på kroppen.
Samtidigt så är det ju så att om du är vältränad, har ätit rätt osv, osv så kan du ju pressa
hårdare så paradoxen är ju att ju bättre form jag befinner mig i, ju mer kan jag missköta
min fysik.

Även om Ingmarie är en person som jag beundrar så är Annie Seel mer av en idol.
Jag tror att hon till och med är MER extrem än Ingmarie.
I år så släpade hon sin motorcykel över mållinjen med 40 graders feber och matförgiftning.



Hon tillhör nu en exklusiv klubb som har ställt upp i Paris-dakar 5 ggr och aldrig brutit!
DET imponerar på mig!


Vad imponerar på ER?


/Da fish

Så är jag tillbaka. Vad jag gjort? Jobbat...


Fullt tryck i sputan!
I helgen så försökte jag att forcera så att jag kunde sätta tapet. Tyvärr så hann jag

inte hela vägen men en bra bit är gjord. Det som återstår nu är i princip att sätta tapet
och att fixa nya eluttag.
Kaminen är som tidigare rapporterats på plats och godkänd enligt alla konstens regler.
I helgen så blev vi klara med väggen runt kaminen. Det blev inte de rostglimrande
klinkers som jag föll hårt för, det blev inte de oljeskimrande heller. Det blev inte ens
sten som jag hade som förslag först utan när väl det blev klart att vi skulle ha en
nästan helt vit tapet så blev det glasmosaik.



Den vecka som kommer blir det en resa till Umeå över dagen, annars är det rätt lugnt.
Däremot så har vi barnvakt till helgen. Vi är bjudna på 4st kalas i helgen...
Tack vare farfar som är barnvakt så kör vi all-in på lördagen och hinner med två kalas
på samma kväll + en hotellövernattning på det.

Vad skall NI göra?


/Da fish

Jag har jobbat med logistik i olika former i nästan hela mitt liv.


Svåraste delen
Att få ihop pusslet i vardagen är utan tvivel det som tar mest kraft. Idag så är äldste

sonen sjuk och eftersom det går vinterkräksjuka OCH influensa i byn så tog vi inga

risker utan lät honom vara hemma.

Jag avbokade en resa till Västerås eftersom jag hade en kollega som kunde täcka

upp det mötet istället för mig. Däremot så har jag ett möte i eftermiddag här i stan

som är mer viktigt. Alltså så är jag hemma på förmiddagen. Sambon slutar 30 min

tidigare idag och hinner då hem för att räcka över bilen till mig så jag hinner ned

till stan och ta mitt möte...

Lyckligtvis så är jag ju så pass disiplinerad så att jag kan sitta hemma och jobba och
inte svävar iväg i tankarna eller sitter och pular med onödiga diagram istället för att
få ut statistik till chefen som jag lovade att ge honom.


Får NI ihop vardagen?


/Da fish

Det var den telefonen vi fick. Inget annat.


Första intryck
Jag gillar inte touchscreen något vidare så förutsättningarna är inte de bästa för

att jag och min nya arbetskompis skall bli nära vänner. Redan dag 1 så funderade

jag på att kasta telefonen i väggen och be vår inköpsavdelning som bestämt att

vi skall använda denna telefon att dra åt helvete!

Ett av de största invändningarna jag har är att när man försöker att skriva så trycker

man på fel knappar hela tiden.
Telefonen är såklart designad för 12-åriga tjejer med pianofingrar som är den primära
målgruppen. Detta ledde till att jag höll på flera timmar att försöka få telefonen att
synka min kalender och mail.
Innan jag hade klarat av det så var jag helt hjälplös eftersom mitt minne är klart
begränsat då jag är van att ha allt i telefonen.


När mailen väl synkade så kom nästa överraskning. Den åt batteri. På allvar...ÅT batteri!
Jag fick ladda den och dagen efter så fick jag åka iväg på lunchen och köpa en billaddare
då det var slut på batteri igen.
Idag så vaknade jag 06:10 av att min sambo frågade mig om jag inte skulle flyga rätt
tidigt? Telefonen var HELT SVART. Batteritorsk... Inget alarm. Alltså så sitter jag INTE på
ett flyg till Umeå just nu utan på Arlanda.

Utan tvekan så har jag en del svarta tankar angående HTC just nu.
Om det som vanligt visar sig att detta beror på handhavande fel och på att jag är på tok
för mycket trött-medelålders-man för att läsa instruktioner så återkommer jag med en
offentlig ursäkt.
Till dess: Spänt läge mellan mig och min nye teammedlem...

Hur beroende är DU av din mobil?


/Da fish

Inte ofta, men ibland så ger ödet igen med samma mynt


Katrineholmskuriren
Med risk för att vara sist i Sverige på att snappa upp denna snackis så har jag då hittat
detta underbara svar på tal.
Jag är uppväxt med tidningar och har använt dem till min främsta källa av sanning och
nyheter i många, många år. En tid jobbade jag för en tidning och då ökade nästan
känslan av att tidningar måste få total frihet för att leverera sanningen till folket.
Tryckfriheten måste vara orubbad!

Genom mitt nuvarande jobb så har jag stött på nyheterna ifrån den andra sidan.
Missförstå mig inte nu! Jag älskar fortfarande att läsa nyheterna i pappersformat.
Att sitta på söndagen med en fet SvD framför sig i en timme.
Däremot så har jag settt hur tidningar och andra medier vinklar och tar till knep
och halvlögner för att få fram en nyhet till varje pris. Ofta så får man bara några få
timmar på sig att svara på komplicerade frågor och om man inte gör det så "har man
vägrat att svara på frågorna". I vissa fall får man inte ens chansen att bemöta de
anklagelser som senare bevisas vara helt felaktiga.



Nu har en kommunchef i Katrineholm vid namn Mattias Jansson blivit utsatt för frågor
om hans sätt att hantera Twitter, Blogg, Facebook och andra sociala media av lokala
pressen vid namn Katrineholmskuriren.
Frågorna var i stil med "Står det i din arbetsbeskrivning att du skall ägna tid åt detta?"
Utan tvivel så fanns det ingen chans att han skulle kunna svara på dessa frågor utan att
ge K-Kuriren en chans att vinkla detta...

Mattias gjorde då det oväntade! Han publicerade de frågor han fick av tidningen på
sin blogg och vad läsarna om hjälp med att svara på dessa. Offentlighetsprincipen gäller
såklart när det är mail till politiker så det är ju helt i sin ordning att göra så.
K-Kuriren reagerade med att bli sura och kalla det för "härskarteknik".
Nu fick helt plötsligt K-Kuriren känna på att vara den jagade som näthatarna slog ned
på varje ord de publicerade angående detta.
Jag anser att Mattias Jansson gjorde rätt och jag njuter av att se jagaren jagad.
Däremot så anser jag trots detta att K-Kuriren är i sin fulla rätt att ställa dessa frågor
och att de frågorna faktiskt förtjänar ett svar.
K-Kuriren skall bara lära sig att det inte tjänar något till att bli sura för att någon pajar
deras scoop och förekommer publiceringen.

Vad tycker NI?
Har tidningarna rätt att fråga vad som helst?



/Da fish

När klockan slagit 19:15 och barnen samlats för tandborstning är snart lugnet här.


Ursäkta om man är paranoid då

Stora killen står i badrummet och väntar på att jag skall borsta hans tänder.

Lilleman står bakom honom i turordning.

Så många missar de enkla ekonomiska tipsen.


Riskdifferentierad sparportfölj

En del hävdar att det är höjden av lättja att skjuta på att fylla i försäkringskassans

blanketter om föräldraledigheten man tog ut i julas till februari månad.
JAG hävdar att jag enbart sprider mitt sparande som hon den där tjatiga kvinnan
på banken sa till mig.

Hur ser ditt sparande ut?


/Da fish

Här kommer det ett öppet brev:


Postkodlotteriet

Kära Richard. Jag har ännu en gång fått ett erbjudande ifrån dig att gå med i ditt lotteri.

Även denna gång ber jag ödmjukt att få tacka nej. Vad är det som driver er att skicka

dessa om, och om, och om, och om, och om igen? Jag skulle förstå om det var så att jag

beställde då och då eller om det var så att jag tvekade men nu har jag kategoriskt sagt

"nej tack" i fem år eller nått sånt.
DET RÄCKER NU TACK!

Jag vet såklart att jag kan gå  med i NIX och slippa era utskick men min sambo gillar
direktreklam och jag är mer rädd för att gå emot henne i denna fråga än att slåss med er
så jag skriver detta brev som en första varning.



Kan vi inte skiljas som vänner här?
Måste det bli fult och tråkigt?
Jag tycker att vi bestämmer att ni i fortsättningen inte ringer, skickar brev och helst om
möjligt så skulle jag även vilja slippa TV och Radioreklamen också.

Tack!


/Da fish

Fredag i morgon! Snart hemma...


Fira!
Att jag nått en helt ny nivå av hur mycket man kan försaka sina bloggläsare är knappast något

att fira såklart. Däremot så har jag jobbat hårt denna vecka och det har gett utdelning!

Jag har 3 nya stora presumtiva affärer med mig hem + att jag krönte veckan idag med en

affär som kommer att ge företaget en omsättningsökning på ca 1,8 miljoner. Varje månad!

Detta firar jag med...att sitta med en upphandling som måste vara klar i morgon kl.16.

Men OM ni vore här... DÅ JÄDRAR hade vi köpt bubbel!

Får jag höra den där "måndag gör jag ingenting" igen så kastar jag radion!


Resa
Jag är på resande fot igen. Malmö just nu. Helsingborg sen. Borås lite senare.
Detta gör ju att min sambo får ta ett stort ansvar och rätt ofta får jag skäll av henne för att
jag inte vet saker som har hänt medans jag varit borta. Ex att grejerna i köksskåpen bytt
plats... När min sambo är RIKTIGT trött och sur så säger hon att "hon är anledningen till att
våra liv fungerar och om hon inte hade koll på ALLT så skulle allt rasa".

Det är nu tre veckor sedan jag satte upp denna flyer ifrån svenska kyrkan på kylen för

att överbevisa henne att hon inte har den kollen hon tror...

och JA, jag vet att jag leker med döden!

Vad har DU koll på?

/Da fish