dumbasfisken

Jag har ett idiotenkelt sätt att spå väder:

Regn= Barnen skall promt spela fotboll och rulla sig i gräs/lera.
Sol= Barnen vägrar gå ut utan vill vara inne och "inte ha något att göra".
Snö= Barnen är inne och tjatar om att de vill cykla och att det skall bli varmt.


/Da fish

25 grader i skuggan och stålande sol


Vätska! NU!!!
1 liter vatten
1 dl socker
1 cl salt
Koka ihop allt.
Häll upp i ett glas
Garnera med saltgurka för att pigga upp.
Serveras ljummet för bästa effekt...



Alt.
1 del pressad lime.
2 delar gin
6 delar grapetonic
Serveras i glas tillsammans med krossad is.
Garnera med en limeskiva.
Serveras i plural för bästa effekt.


Jag vet vad jag kommer att dricka ikväll...
Vad är ER bästa cooler?


/Da fish

"Plötsligt händer det" var total igår.


Barnvakt
Jag hade ju tagit ledigt igår för att ha ungarna hemma. De skulle klippa sig så att de ser
representabla ut inför min systers bröllop i Juli. Detta hade min syster listat ut eller så
hade hon bara bondtur så hon ringer och frågar om hon får låna den äldsta en timme
vid lunch för att preppa honom inför kyrkan. Han skall vara ringbärare eller nått sånt...
23 minuter senare så hade min mor fått reda på detta.
Alltså så ringer hon och säger att hon kan ta BÅDA ungarna eftersom mina brorsdöttrar
ändå skall åka med henne hem efter kyrkträningen.

Jaha?
Barnfri... Hur fasen var det man gjorde då egentligen?
Sambon slutade på sitt jobb vid 13:30 så hon kom lagom när jag körde in på gården
efter att ha lämnat ungarna hos sin farmor.
Vi bestämde snabbt att vi skulle ta en mc-tur och åka iväg någonstans och ta en fika.
Sagt och gjort.
På med ställ och solglasögon för att sedan kasta sig ut på de slingriga små asfaltsvägar
som genomkorsar Södermanland. Efter en och en halv timme börjar rumpan att kännas
av lite grann så vi stannar och fikar vid detta ställe:

Gissa var?

Solen skiner och det känns nästan overkligt att sitta bara vi två över en fika

och inte ha bråttom någonstans.

Då ringer såklart farmor. Hon misstänker att lilleman har öroninflammation då han

är het, gnällig och tar sig för örat...

Såååklart! *suck*


Knappt två timmar hinner att gå innan vi hinner hem, tar av oss grejerna och tar bilen
den mil det är till farmor. När vi kommer dit är allt lugnt.
Lilleman är såklart i högform...
Det visade sig att han förmodligen bara var trött och att han hade kliat hål på ett
myggbett som han hade bakom örat. Lite sömn senare och han var som ny.


/Da fish

Fisken är hemodlare.

Lök, vitlök, gräslök, sockerärtor, morötter, sallad, spenat, potatis och överst är
det jordgubbar.
I köket finns basilika, dill, oregano och timjan. På altanen står tomater och björnbär.
Som en bonus kan man hitta äpplen, rabarber, smultron och vinbär på övriga tomten.

Vad odlar ni?


/Da fish

Operation vila fortsätter med nya grepp och teorier.



Som oralsex och kolasås
Nu tror jag att jag börjar att hitta en lösning på det här med att vila.

Jag har fått många råd och jag har läst en hel del och det verkar finnas tusen olika

teorier om hur man slappnar av.

Jag testade igår att kombinera några av dem. Jag åkte och tränade, tog en sväng

med min mc och avslutade sedan kvällen med att klippa gräset. Det funkade rätt

bra tycker jag själv. Jag somnade utmattad och jag kände mig inte stressad alls.

Å andra sidan så kände jag mig inte stressad innan heller...

Jag tror dock att om man kombinerar träningens endorfiner och hälsogörande effekter

med MCns adrenalin så får man en katalysatoreffekt. Typ 1+1=2½.

Två positiva blir inte automatiskt en negativ.
Lite som Champagne och jordgubbar eller oralsex och kolasås.

Risken finns såklart att 1+1=½...två goda blir äckligt tillsammans,
typ som bacon och vaniljglass.

Vilka kombinationer tror NI på?

/Da fish

Ok...en tår kom det allt.


Såg ni denna?

Både jag och grabbarna satt och kollade och beundrade Agnes rumpa!!!
underverket.
Jag satte kaffet i halsen.
JÖSSES!
Fantastiskt vackert!

/Da fish

En hel helg dundrade förbi utan större avtryck i historien höll jag på att skriva.
Fast det är väl precis det som den gjorde...


Det största
Kronprinsessan gifte sig. Oavsett om man gillar monarki eller inte, giftemål eller

inte så är det väl bara att säga grattis att de funnit någon som älskar dem.

6-åringen skippade barnprogrammen för att se bröllopet. Jag fick anstränga mig

för att kunna förklara för honom varför vakterna gjorde si, vem "tanten med de
gula tänderna och den gröna klänningen var?" (Drottningen av Danmark) osv...
Privat fick vi också en dos av gamla myter och sedvanor.
Brorsdottern gick igenom en av de äldsta riter som vi fortfarande uppehåller i detta
land idag.

En grupp med fotlånga vita rockar, 10 huvuden stark hasar ned mot sitt altare under
hymner och rop. De är där för att invigas i ett slutet sällskap.
Sedan tusentals år samlas sällskapet för att bära myterna framåt och för att sprida
budskapet ned i generationer. Budskap om ond, bråd död åt ALLA oliktyckande.
Förr så mördade man homosexuella, stenade kvinnor och gick till och med ut i
regelrätta korståg för att i stora blodbad ha ihjäl judar, muslimer och andra som inte
passade i deras norm.

Idag så handlar såklart konfirmationen om något mer oskyldigt men prästens tal om

att "bekämpa ondskan genom att ta till sig frälsningen" fick det ändå min kropp att
rysa. Jag älskar kyrkorummet och friden där, men jag har svårt för budskapen.
Ett par kvinnor i dryga 30-årsålderna gick nedför kyrkogången hand i hand för att
tillsammans ta emot nattvarden.
Min enda bön den dagen gick ut på att hoppas att de var lesbiska...


Hur har ER helg varit?


/Da fish

Ett lördagsinlägg! DET är inte ofta goa vänner så njut och konsumera med största
möjliga andakt nu...



Blivande motorhead
Igår så var det premiär. Jag hämtade killarna ifrån dagis och fritids lite tidigare och
sen berättade jag för 6-åringen att han skulle får köra motorcykeln när mamma kom
hem vid 15 tiden. 15 minuter innan mamma kom hem så var han påklädd och klar
och han traskade runt i cirklar helt tyst...
Liiiiiite nervös och förväntansfull.
Han ville ha skydden på sig redan när vi åkte hemifrån, men jag övertalade honom
att han skulle bli väl varm om han hade hjälmen på sig i bilen.



Till sist kom så mor i huset hem och hon blev lätt överrumplad av den överväldigande
mottagningskommité som rusade mot henne.
Motorcykel på släpvagn, barn i bil och släpet efter. Sen iväg till den lokala crossbanan.
Vår 6-åring har varit på crossbanan förr. Våra grannar åker nämligen och deras stora
grabb åker också, men han är 13 år. Alltså så har 6-åringen varit med några ggr och
tittat när de stora killarna åker. Detta visade sig vara förödande...

När vi kommer till platsen så lastar jag av hojen vid stora banans start då det är plant
och relativt stort så det känns som ett bra ställa att prova på.
6-åringen insisterar på att vi åker till knattecrossbanan, och jag viker mig.
När motorcykeln fått upp lite värme så instruerar jag honom om hur bromsar och gas
fungerar samt lite baskunskaper om hur man sitter på motorcykeln och hur man skall
göra i kurvor och sånt.
Han nickar, drar på gasen och försvinner i ett moln av damm.
Han kör faktiskt bra och det största problemet är att det går fort. FÖR fort. Han är
övermodig och inom en minut så hör jag att han går omkull och hur cykeln varvar ur.
Snart stannar hojen och ljudet övergår i en otäck ramsa av svordomar.

"Jag skall ALDRIG sitta på på en sån här tråkig cross igen. Den är ju fel ju!"



Efter 10 minuter så lugnade han ned sig och vi fick förklara att han inte kunde gasa
lika mycket som grannens 13-åring då han hade kört i flera år.
Vi åkte tillbaka till starten där vi planerade att prova redan ifrån början.
Sambon tog motorcykeln dit och när jag och ungarna hann dit med bilen så var det
MYCKET motvilligt som hon släppte ifrån sig MC:n.
Förmodligen hade hon släppt den tidigare om jag berättat för henne att hon såg ut
som en jätte på typ 2 meter och 87 kg på den pyttelilla hojen, men det gjorde jag
såklart inte! Jag är nämligen kliniskt uttröttad. INTE kliniskt dum i huvudet.

När vi åkt en timme eller så och lilleman fick också testa att åka med sin mor så var
alla nöjda och vi lastade på grejerna på släpet igen. Om 6-åringen kommer att bli en
stjärna är lite för tidigt att säga men han har en galet bra balans och han tycker att
det är roligt. Det räcker gott!
Men ALL MC-åkning innebär eftervård. Så även i detta fall.



Det var med viss stolthet som han tvättade hojen eftersom grannarna som också
åker cross stod på tomten och tittade.
Han visade också tecken på att han kanske blir en stjärna i allafall.
Så fort publiken försvann så delegerade han...

Summasummarum så var det en fin fredagskväll och det var riktigt roligt att se

grabbarna skina som solar när de puttrade runt. Sambon satt igår kväll på nätet

och surfade och helt plötsligt säger hon "vet du om 125 kubik är för stort för mig

eller tror du att jag kan ha 85 kubik?"

Det KAN bli vår nya sport detta...

/Da fish

Idag så fortsätter sjukskrivningen.


Fredag for fucks sake!
Jo...jag åkte ned till besiktningen och restbesiktigade hojen. Fick igenom den med en

tvåa för "felplacerad reflex".

Nu har jag ett år eller så på att fundera ut hur fasen jag skall fixa det där med reflexen.

Sen åkte jag förbi stan och stannade vid min frisör för att kolla om de hade klipptider

nästa vecka till ungarna så de är fina inför syrrans bröllop.

Min frisör sa "du kan sätta dig ned direkt om du vill..." tydligen tyckte hon att det var dags

för mig också.

Så nu är jag nyklippt OCH kan åka hoj.
Såååå rätt!

Nu är det i princip klart sedan en tid i hallen.


Backlight
N'Batha är lite förtjust i uppljus och lite mer annorlunda belysningssätt.

Han var den som fick mig att ens tänka tanken på sånt.

NU har jag dock min egen variant av indirekt ljus.

Det ser bättre ut i verkligheten men det sitter belysning bakom hatthylledelen och
det ljuset speglas sen in i väggen.


/Da fish

Dagens existensiella fråga.


Dödsskräck.

Jag har fått reda på att jag har enormt bra fysik. Jag har 99% syretillsättning av
blodet, 48 slag i vilopuls, 36,8 i kroppstemp, felfri och stark  hjärtrytm och rent
allmänt ett bra EKG-värde.
Det enda som är fel med mig är att jag lite lågt blodtryck och en inflamation i
lungorna som sitter kvar med lite slem högt upp som resultat. Trots detta har jag
6 liter i utandningsprov vilket tillsammans med puls och syretillsättning tyder på att
"jag är en mycket aktiv motionär eller en tidigare idrottare på elitnivå"?!!
Det fick jag reda på när jag satt på akuten i ett traumarum i Borås i tisdags.

Utanför Jönköping på väg till Borås så började jag känna av ett tryck över mitt
bröst vilket spred sig till en mer ihållande smärta på främst vänster sida.
En kort stund senare började min vänstra sida av kroppen att "sticka" och min
vänstra arm domnade bort...
Hastighetsmätaren på bilen stod på 110 km/h.
Jag sa högt till mig själv att: "men...jag har inte ens fyllt 40 år ju?"
I mitt huvud fladdrade släktträdet och diagnoserna förbi.
Farmor, död i hjärtattack vid 70+
Farbror, död i hjärtattack vid 50+
Faster, stroke.
Far, hjärtopererad vid 50+

Så jag sitter i bilen och börjar att fundera på om detta nu är ett hjärtproblem vad

händer egentligen då? Jag börjar att närma mig Ulricehamn och jag inser ju att jag
inte har någon avancerad sjukvård i dessa trakter. Min bästa chans är att ta mig
till Borås där jag har sett att de i allafall har ett sjukhus.
Trycket över bröstet släpper lite men det har börjat att stråla ut i vänster arm och
jag börjar att bli lite yr och jag börjar att få illamående.
Nu är jag rädd.
Kallsvett, yrsel och alla klassiska tecken på en hjärtinfarkt med 110km/h på mätaren
och 2 mil till sjukhus.
Jag ringer sjukvårdsupplysningen som vill skicka ambulans.
Jag räknar snabbt ut att det borde ta dubbelt så lång tid för en ambulans att komma
att hämta mig som för mig att ta mig till Borås om jag bara klarar att hålla mig
upprätt. Min sambo ringer för att fråga mig om något som skall planeras och jag
erkänner att jag mår som jag gör. Hon blir tyst...

Först blir jag förbannad när jag tänker på att jag faktiskt kan dö.
Sen börjar jag att tänka att egentligen så har jag hunnit mer än de flesta gör på ett
helt liv. Jag har familj, ett bra hus, ett jobb jag trivs med, jag är älskad och jag har
hunnit ta MC-kort och skaffa mc som jag drömde om när jag var liten.
Jag har goda vänner och en sambo som jag älskar, och jag kände att jag faktisk
skulle kunna dö idag och ändå ha hunnit med det mesta som jag föresatt mig.
Mest skulle jag minnas blicken jag fick av mina söner i måndags. Deras ögon stålade
av lycka när vi åkte och hämtade den senaste MCn.
Deras ansiktuttryck kommer jag att bära med mig tills jag dör.
Jag tänkte: "vilken jävla tur att jag inte sköt upp att köpa en cross till ungarna"!



Dessa saker hinner jag tänka på innan jag då hamnar på akuten i ett traumarum och
får förklarat för mig att jag har järnfysik.
"Ditt problem är just att du har så bra fysik. Vem som helst annars skulle ha legat i
influensasymtom med feber och skakningar med din infektion. Eftersom du har så bra
grundvärden så kan du pressa dig mycket hårdare...och då faller du också mycket
hårdare när du pressar din kropp över gränsen."
Stress-symtom. Det är dags att lyssna på din kropp!
Har jag inte hört detta förut?

Jag sitter och väntar på akuten i ett traumarum i Borås.
Rummet är kalt med en brits, ett stålbord och ett skåp. I fönstret ligger det en enda
tidning. Det är en tidning som är ifrån september 2005. Titeln är Runners World eller
nått sånt. Jag ler åt ironin.
Jag slår upp tidningen och hamnar på en artikel om resmål. Resmålet är Falun.
Författaren av artikeln är Ingmarie Nilsson.
Hon skriver om Lugnet...


/Da fish

Jävlar vilken handlingens man jag är


Tveksam
Vi fick en pool förra året av R. Han höll på att höststäda sitt garage och ville bli av
med den eftersom hans ungar var helt ointresserade av den.
I veckan försökte vi få upp den men det visade sig att det lutade för mycket så
att vi blev tvungen att jämna ut marken för att få det att fungera.
Jag ringde till ett åkeri och beställde sand.
4 kubik lät lagom.
När R fick höra att jag beställt sand så undrade han varför. Jag berättade att det var
för att få upp poolen. Han tyckte då att det var onödigt att vi köpt en pool eftersom
vi kunde få hans... Jag fick då förklara att det VAR hans.

Nu i helgen så grävde vi ur och fyllde på med sand så att det blev jämt och fint.

Tydligen så är 4 kubik sand lite mycket så om någon vill ha en privat sandstrand

så kan ni höra av er...

Uppdate: Nu frågade sambon hur mycket vatten vår pool rymmer.

Är jag rätt man att fråga verkligen? 5 kubik kanske?

/Da fish

En större upphandling har tagit min tid.


Det är inte ett svårt jobb
Däremot var denna upphandling en e-upphandling vilket gör att man inte
kan ta genvägar och återanvända dokument eftersom allt skall läggas in på nytt.
MEST irriterande är dock domedagsklockan som räknar ner...

Inte ett dugg stressande.

/Da fish

Jösses! Vet ni vad som hände?


Skatteåterbäring!!!
En 50' plastmaTV senare, + ett par inlines till 6-åringen och en sparkcykel till lilleman

så beslutade jag och R att fira lite på byn.

Tequila var en god idé tyckte jag då...

Runt 10 rycket vaknade jag och kände mig lite full fortfarande. Ett svagt minne av att
jag irrat runt på stan och letat efter R innan jag gav upp och tog taxi infann sig.
två fickor fulla med kvitton kunde bekräfta det.
De två 33cl burkar med Coca Cola jag hittade i jackfickan däremot kom som en glad
överraskning!
Fulle fisken think's ahead tydligen?

Hur har er helg varit då?



/Da fish

Så har då den blomstertid nu kommit. Med mer lust än fägring så här långt.



Skolavslutning
Ganska länge tyckte jag att den obehagligaste känslan i världen var att sitta typ

på tunnelbanan och ha en avtalad tid och sen upptäcka att tåget stannar och blir

stående... Man sitter och stirrar på klockan och ser de där 7 minuterna som är

kvar tills man skall träffa sitt avtalade möte ätas upp. Tiden går såååå långsamt.

Men idag fick jag lära mig att det finns en värre!

Fisk: Hej!
Sambo: Hej. Är du på gång?
Fisk: Ja, men det tog nästan en timme att komma ut ifrån Jönköping.
Sambo: Vägbygge eller?
Fisk: Mmm...
Sambo: Var är du nu då?
Fisk: Jag sitter på en rastplats i Gränna
Sambo: Va? Varför?
Fisk: Jag var tvungen att jobba lite akut så jag fick stanna och logga in på datorn.
Sambo: Nej vad drygt! Hinner du hem då?
Fisk: Ja men det blir tight. Jag hinner knappast duscha innan skolavslutningen.
Sambo: När kommer du då?
Fisk: Jag bör vara hemma strax efter 17.
Sambo: ...ehhh? Vi skall samlas 16:50?
Fisk: VA!!? Var det inte 17:50?
Sambo: Nej.
Fisk: Faaaaaaaaaan!



Pulsen skenade till 200 och högerfoten gick snabbt upp ett par kilo i vikt vid det
beskedet. Känslan var vidrig!
Tänk er det förra scenariot i tunnelbanan men i DETTA fall så är det inte minuter
som du sitter och räknar ned utan typ 3 timmar.
Det spelar ingen roll om du kör 160km/h och tar igen 10 minuter för när du väl
kommer till Linköping är det ett nytt vägbygge.
Gasar du ännu mer så kommer du ifatt en husvagn mellan Norrköping och
Katrineholm under de 2 mil då det är heldraget och omkörning är omöjligt.

Helt löddrig av stress så sladdar jag in på mötesplatsen kl 16:49.
I den varma kvällen får jag sedan se ett par hundra barn i årskurs 6-års och upp
till femman slakta klassiker efter klassiker. "Bär ner mig till sjön" var den som talade
mest till mig.
Det enda jag saknade för att öka min stressnivå yttligare var någon kille vid namn
Kevin som tolkade "The Wall" på säckpipa, nyckeharpa eller saxofon. 
6-åringen vinkade dock glatt när han såg mig och då var all stress glömd.


Vad gjorde ni igår?


/Da fish

När du säljer ehhh... familjebil antar jag?


Nu blir det reklam

/Da fish

...i mitt huvud är det fest hela tiden! Välkomna!


Upphandling

För er som inte har koll på upphandlingar så kan man sammanfatta det med att

det är någon kund som vill att du på så många sidor som möjligt skall svara på

ett så invecklat och obegripligt sätt som möjligt på den fråga som alla kunder

vill ha svar på innan de vågar inleda ett samarbete:

"Hur FAN gör ni för att lyckas bättre än andra?"

Så fisken ba:
Jaa för att nå ett optimalt utgångsläge för att i ett senare läge kunna
få full avkastning på projektet genom förbättrade KPI:er så anser jag att vi bör
ha minst en avkastning på 4% ur en relativ ekonomisk ståndpunkt. Jag avser
också att öka marginalen på sikt, men realkostnaden genom total cost of ownership
kommer såklart att minska vilket ökar insitamentet för alla inblandade att bidra
till projektets slutgiltiga mål vilket är VÄRLDSDOMINANS! framgång.

[Applåder]

Samtidigt i fiskens huvud:

Jodå jag lever. Livet bara ställer ut lite utmaningar till mig.


Idag var manegen krattad.
Stockholm var dagens mål. En avstickare till Uppsala med ett par, tre timmar med
en kund som behövde någon som lyssnade igenom deras plan...men SEN tillbaka till
Sthlm och sitta med kollega L och förbereda upphandlingen.
Vad kan gå fel liksom?

Jag fick samtalet när jag kom fram till Uppsala. Kollega L har kvaddat bilen på väg
till Uppsala. Ingen vet om hon är ok.
Tydligen så hade en bil åkt ut på motorvägen ifrån en påfart och klippt en bil som
tvärnitat så att en annan bil tvärnitat och så kom kollegan som inte bromsade
tillräckligt fort.

Mötena i Uppsala gick på rutin men en enorm oro gnagde i magen över hur det
gått för kollegan. Att detta förmodligen innebär att jag får jobba dubbelt en tid
för att täcka hennes del är i och för sig rätt jobbigt men det är knappast det
som jag tänker på då.
Efter mötena så ringer jag runt och försöker att få besked eftersom kollegan
inte svarar. Till slut får jag tag i hennes chef som pratat med henne. *pust*
Tydligen så är hon inlagd på sjukhus och hon kommer att få ligga över natten för
att de vill ha koll på henne men allt tyder på att det blir blåmärken och att hon är
chockad.

Tack. TACK!
Sällan har jag väl blivit så glad för att höra att någon drabbats av chock...bara.



Tja.
Vad händer i era liv då?


/Dramafisk.

Sjuk? Testa jättesjuk!


Ni tjejer har aldrig...när en man är förkyld...bla, bla, bla.
Jag är inte mycket för det här med att vara sjuk. Jag gillar det inte.

Alltså jag fattar ett det är en klar minoritet som gillar att vara sjuk men jag menar att

jag motarbetar och förnekar det in i väggen.

Jag har jobbat med 39 graders feber. Jag har jobbat med värkande leder av influensa.

Jag har ALDRIG sjukskrivit min pga migrän trots att jag till och med fått dubbelseende

av det och det mest korkade är när jag jobbade på lager och jobbade med ryggskada

och brutna revben.

Därför vart jag faktiskt lite rädd denna gång när jag blev sjuk. Jag kunde helt enkelt inte

hålla mig vaken. På allvar!

Jag skulle lämna ungarna. Kämpade mig upp fick i dem någonslags frukost, borstade mina

och deras tänder, såg till att de fick på sig kläder och insåg att jag hade ungefär 20 min

tills de skulle behöva gå härifrån. Gick och la mig och sov i 20 minuter...vaknade och gick

med dem till dagis och skola. Öronen smärtade för varje fotsteg, yrseln var total och tårar

samt i princip alla andra slemhinnor jobbade över.

Lämnade ungarna och gick de 300 meter som det är hem. Väl hemma så är jag sjöblöt

av svett och känner mig spyfärdig. Lägger mig på golvet på dörrmattan och somnar direkt.



Läkarens teori var att jag fått en skada på balanssinnet pga av att jag var förkyld och flög
och att detta påverkade mina öron tillfälligt.


Så sen i onsdags när jag kom hem (och klarade av grillningen utan att höra ett skit) så har
jag sovit i snitt 20 timmar per dygn fram tills lördag kl 05:58 då min yngste undrade om
det fanns möjlighet att kolla på tv.
Jag vaknade då och upptäckte att jag var rejält förkyld och att det rosslade när jag
andades, men ingen yrsel, ingen huvudvärk och partiel hörsel i allafall.
Fröjd!

Så där har ni förklaringen till min frånvaro.
Jag mår bra och jag tackar för alla kommentarer! Tyvärr så har jag inte orkat svara er,
men jag har läst dem alla!


/Da fish

Sitter på flygplatsen och skall flyga hem om en liten stund för att hinna med att
grilla på skolan.


Lyxliv
Hyfsat ofta får man den kommentaren ifrån folk som får höra att man far runt
och jobbar, bor på hotell och äter på språng.
Jag har full förståelse för det! Herregud det ÄR ju det i viss mening.
Tidigare idag när jag satt på ett budgethotell och åt en helt ok frukost så fick
jag se en av dessa "affärslivets äkta vagabonder".
En man i åldern mellan 50 och 60 år med en liten gubbmage, lite gråa stänk
i håret, jeans och en sliten kavaj. Till detta en äkta krängarportfölj...förmodligen
till bristningsgränsen full med vilket varuprov han nu säljer.
9 av 10 av mina medresenärer är som han. Inte så jädra mycket glamour.

För att sammanfatta det så skulle man kunna ta denna bild:

Att blogga om detta fenomen i farten på en väg till flyget samtidigt som man sveper en

dubbel espresso och en mullbärsmousse = Kontinentalt och småborgligt.

Att upptäcka att man sitter på Sturup = Not so much.

/Da fish

Elda med tusenlappar...Jag lovade ju att återkomma om denna berättelse.


Just det...sånt gummi ja...
Suzuki har ingen återförsäljare på byn. Däremot så har vi Langes som är typ världens

mest serviceinriktade gummiverkstad och eftersom besiktningen i Örebro hade en

del synpunkter på mitt bakdäck så styrdes kosan dit.

Lange: Du...om du bara byter bak så kan det bli lite instabilt så jag rekommenderar
           att byta båda bak och fram. Om du INTE gör det så måste du helt enkelt ta
           ett likadant som du har för annars så blir det ju trafikfarligt ju.
Fisk:    Men vad kostar ett Michelin Pilot då?
Lange: Kommer du plocka loss det själv?
Fisk:    Ehhh...nej?
Lange: Ok. Lite beroende på hur svårt det är så får du räkna med ungefär en 500:-
           för själva montering/demontering.
Fisk:    Ok.
Lange: Sen däcket kostar ungefär 3000:-
Fisk:    Uj. Ja men jag måste ju ha det.
Lange: Fram kostar väl en 500 mindre än bak...
Fisk:    mmmm...
Lange: ....
Fisk:    Äh va fan! Byt båda då.
Lange: då får du räkna med 7-8 tusen.
Fisk:    *suck* ja.
Lange: Jag skall försöka hålla ned priset.
Fisk:    Tack.

Nej-om-man-skall-köpa-sig-en-dokumentförstörare-till-sedlarna-istället...



/Da fish