dumbasfisken

Någon mil norr om Göteborg slutade vi sist.


Go, go, go ner på stan och jaga pensionärer med skärbrännare.
Milen försvann under våra hjul när vi sakta tog oss norrut längs Bohuskusten.
När jag var tonåring så tillbringade jag flera somrar i dessa trakter då jag hade
som intresse att windsurfa. Sedan dess så har jag inte varit tillbaka så jag är lite
spänd på om min minnesbild är sann, eller om min hjärna förskönat det under de
år som passerat?
Efter ett par timmar gått så började barnen att skruva på sig och tycka att det
räckte men problemet var att vi kommit iväg lite sent ifrån gbg och klockan
började närma sig middagstid med hög hastighet. Nu åt vi ju lunch på heden vid
14 tiden så det var inte ett akut problem, men som sagt: Trött och hungrig är INTE
något positivt för någon i denna familj.

Jag såg en skylt att vi var relativt nära Smögen och jag hade en minnesbild av att
det var röda sjöbodar och caféer där. Alltså tog jag beslutet att svänga in där för
en fika. Vi gick runt i byn och tittade på sjöbodar och små prylbodar där man
kunde köpa bråte som man aldrig ville ha till rätt dyra priser.
vi såg några restauranger men priserna var rätt brutala. En räksallad för 140:-...
Till sist så hittade vi en liten pizzeria som hade glass och där stannade vi och
tog varsin GB-glace.



Barnen rastades på de vackra klipporna mot havet och efter nödvändig luftning och
glasstillskott så for vi vidare. Fortfarande med Sunes sommar spelandes i öronen.


Strömstad
Klockan var drygt 17 när vi kom till Strömstad. Vi hade tagit sikte på en liten
camping norr om Strömstad mot Svinesund. Jag hade tillbringat ett par somrar där
med en surfarvän och hans familj för 23-24 år sedan och faktiskt även fått tips av
norska surflandslaget som var där och tränade.
Självfallet så visade det sig att campingen var proppfull när vi väl hittade dit...
Nästan i chock så återvände vi till bilen med en uppgiven känsla. Vad fan gör vi nu?
Då kom jag på att det för drygt 20 år sedan fanns en ANNAN liten camping på den
andra sidan viken. Vi beslutade oss för att se om den fanns kvar.
Kungsvik Camping hette den visade det sig och någonstans de senaste 25 åren så
hade campingen gått i konkurs och återuppstått som en förening.
30st "bofasta" medlemmar hade sina husvagnar uppställda där. 28st av dem var
Norrmän. ALLA hade jättestora husvagnar med enorma förtält i vilka de placerat
kyl, frys, tv och soffa i.
De flesta hade dessutom en altan utanför.
Snittåldern var ca 55år om jag räknar lågt och faciliteterna i övrigt var typ dusch
och toalett. Kiosken var stängd sedan länge. Minigolfbanan borta. Lekplatsen var
på fel sida vägen och ifrån 70-talet och badplatsen var helt naturlig med lerbotten.
Det fanns i princip INTE ETT SKIT att göra förutom att vara och att bada.
Det passade oss perfekt.

Vi blev tilldelade en plats längst bort på campingen där vi själva fick styra upp

tältningen. "Ta och lägg er nånstans därborta där ni tycker att det verkar funka"

var den glade gubben som fungerade som receptionist i föreingens svar på vår

fråga om placering. De tog bara kontanter, men å andra sidan så betalade vi

150:- per natt. Det vill säga att det kostade lika mycket att bo tre nätter här som

en enda natt på den förhatliga campingen på Liseberg.

Detta innebar att jag med glädje slängde mig i bilen igen för att åka ett par mil så
jag kunde få ut kontanter. Passade på att köpa fläskfilé, majs, paprika, lök och
annat att slänga på grillen. Klockan hann bli över 20:00 innan vi åt och innan vi 
gick och la ungarna för kvällen så gick vi ned till stranden för att titta på den 
perfekta solnedgången. 

Salta bad och djurliv

Ungarna älskade detta! De badade typ 10 timmar i sträck, letade snäckor, tittade

på plattfisk och småkrabbor som for längs lerbotten. Om man stod still i vattnet
så kom det stora stim med räkor och svärmade runt ens fötter. Solen sken nästan
hela dagarna och även om åska hördes i fjärran så verkade vi klara oss.
Efter en lång dag på stranden så åkte vi på eftermiddagarna till ett köpcentrum
innan gränsen mot Norge och handlade öl och något att grilla. Norrmännen var
som vanligt tokiga och de fyllde hela korgar med fläskfilé för 99:- / kg!!?
Då var den dansk...OCH fryst. Vi tyckte såklart att ALLT var skitdyrt.
På campingen kom jag på mig själv att fundera på om Osloskånskan var där och
campade. De flesta verkade komma ifrån Oslotrakten då det låg en 1½ timme
bort. Sen kom jag på att jag kunde sluta leta då jag inte har en aning om hur hon
ser ut i verkligheten.
Sista kvällen innan vi skulle packa ihop så satt vi hela familjen i solnedgången
på bryggan och fiskade krabbor. Ett dussin fick vi ihop till sönernas glädje.
Mor i familjen såg gladast ut av dem alla när de fick upp något. Själv njöt jag av
sommaren när den var som bäst. Med familjen i solnedgången med en kall öl.


Home sweet home
Sju dagar efter att vi åkte mot Gränna så var denna semester slut. Vi hade haft en
helt fantastisk tur med vädret och både vi och barnen var överens om att vi kunde
tänka oss att åka tillbaka till Strömstad.
På vägen hem så passerade vi Värmland (med flit) för att vingla in hos min systers
pappa som bor där. Vi tillbringade hela eftermiddagen och kvällen där och fick även
lite grillat i oss. Ungarna lekte och var urlyckliga över att få klättra på hans traktor.
I sista minuten hann vi sen in till ICA Maxi i Örebro innan de stängde så att vi kunde
köpa lite frukost och mjölk hem.
Klockan hann bli 23:00 innan vi svängde upp på garageuppfarten hemma.
Trötta, men nöjda!


/Da fish