dumbasfisken

Så ett träningsinlägg för att glädja samtliga mina idrottstokiga läsare.
(Läs: Ingmarie)


Sörmlandsleden.
Jag bor ju enbart några meter ifrån Sörmlandsleden. Igår så tänkte jag att
det kunde vara läge att ta årets första cykeltur så jag cyklade en knapp mil
på grus och asfaltsvägar tills jag såg slutet på Etapp 24:1 ifrån Vilsta till Hållsta.

Den biten som jag tänkte cykla beskrivs såhär på Sörmlandsleden.se
...Etappen 24:1 fortsätter söderut och passerar Skogstorp-Stenkvistavägen och når
sedan den utdikade Granstusjön. På lättgången stig kommer man fram till Dansberget
som mycket väl kan användas för det syfte namnet anger.
Stigen fram till etappmålet vid Hållstavägen är också lättgången.

...

Läste ni?
Nyckelorden här är utdikad, lättgången och stig.

Hmm?
RIGHT!!!

Nu cyklade jag iofs ifrån andra hållet på sträckan men låt MIG beskriva hur jag
upplevde etapp 24:1 som är en anslutningssträcka till den "riktiga" leden:

Jag började på Hållstavägen och själva etappen börjar med en trång stig med sjukt
mycket mygg. För att garantera att man åkte tillräckligt sakta så att myggen hann
äta så har de fällt ca 15 st granar över stigen.
Trots detta så går det fint och även nybörjare och motionärer som liksom jag har en
fysisk kapacitet som en lungsjuk klarar med lätthet av det.
Myggen hade normalt gått att hantera men denna gång så cyklade jag med bar
överkropp på rekommendation av min sambo. "Så syns du i trafiken..." sa den *#%§.
Efter några hundra meter så börjar stigningen så saktliga och tramptag för tramptag
så närmar vi oss "dansberget".
Själva stigningen är inte själva svårigheten utan det är alla stora spetsiga stenar som
dyker upp. En del är 3-4 dm höga vilket vid ett par tillfällen gör att det tar tvärstopp
och jag faller över styret tom vid ett tillfälle.
Efter någon kilometer så kommer jag till toppen och dansberget visar sig vara en
stor klippa som är helt platt upptill.
Nu väntar alltså den "lättgångna stigen mellan dansberget och utdikade Granstusjön".

Att ta sig ned ifrån berget är det mest spännande med hela sträckan då det är brant
och det är även här en del stora spetsiga stenar. Även denna gång så slutar det
med en vurpa.

 När jag kommer ned så visar det sig att det tar tvärstopp men inte av sten denna
gång överraskande nog.
Det-är-tokblött...
Jag kör härifrån på treansväxel vilket motsvarar typ 0,02 km/h. Varje tramptag gör
att cykeln suger fast och den "väl utdikade marken" visar sig vara en äkta myr.
På delar av sträckan så står vattnet över trampcentrum vilket innebär att jag har
gyttjevatten ett par dm upp på benen.
Lungorna skriker efter semester av ansträngningen.
Efter några kilometer på denna sträcka så inser jag att lungorna är avundsjuka på
hjärnan som tydligen tagit pappaledigt...

När det återstår ca en kilometer till Skogstorp så cyklar jag över en skogsväg.

Jag har då varit hemifrån i 1½ timme och jag tar då beslutet att inte cykla sista

kilometern i skogen. Risken är alltför stor att jag får bära cykeln över klippblock

och över spångar som leder över diken och träsk.

Om det var jobbigt? SOM FAN!

Kul då? Jajemen!

Om jag skall göra om det? Ehhh....jag skall ta en öl och tänka på saken.

/Da fish