dumbasfisken

Bättre en sen aldrig en än enda ända.


Livet i pisterna
Familjen Fisk är precis hemkomna ifrån Sälenkomplexets Tandådalen och utan

minsta tvekan kan jag säga att det är mitt rätta element. Hela familjen gör sig

som bäst ute i det fria och i pisterna.

8-åringen har ju kunnat åka själv i flera år och hans skidskola denna gång

handlade mest om att åka i skogen och att hoppa tyckte jag. Läraren sa att

målet var att träna balans och bygga ökat självförtroende och därigenom mod.

Inte en bristvara hos 8-åringen...

Följdaktligen så fick JAG åka i junior funpark och hoppa för första gången på

10 år då vi inte törs släppa honom helt själv i komplexet än.
Det gick...sådär. Men det var kul! Med lite stukat självförtroende och ömma
muskler så kom vi ned i allafall.

5-åringen gick för första gången i skidskola. Han fick lära sig att åka knapplift
själv samt att ploga (som en glasstrut) för att svänga och bromsa. Svänga var
han grym på! Bromsa var tydligen helt okänt begrepp för honom däremot.
Följdaktligen så åkte även han full fart genom backarna. Min teori är att man
lär sig genom att våga göra fel, och att blåmärken har man inte dött av.
Därför får mina barn prova själva var deras gränser ligger. Min sambo vägrade
dock titta på när 5-åringen dundrade nedför funparken och hoppade på de
rails som de satt upp. Han klotade våldsamt såklart! Men vid tredje hoppet så
klarade han faktiskt att stå upp och då var han stolt som en tupp.

Jag kan fortfarande åka skidor rätt ok. Ni som läst denna blogg en tid vet
att det är fort och hårt som gäller och att adrenalin är min favoritdrog.
Samma gäller skidor såklart. En sak som irriterar skiten ur mig när det gäller
utförsskidor är bindningarna. De är graderade i någon helt obegriplig skala
som är olika mellan märkena. Enligt killen i skidshoppen så betyder den skala
som jag har på mina bindningar att de är ställda på "90 kg avancerad ski".
I helvete att de är...
Minst en gång varje år så lyckas jag råka ut för att bindningarna löser ut mitt
i en sväng. Rätt läskigt att åka fullt i en svart pist och helt plötsligt sakna en
skida kan jag meddela. För att ösa lök på laxen så hann jag givetvis glida
närmare 50 meter ner i pisten innan jag fick stopp på färden...och för att
VERKLIGEN mosa all självkänsla så hjälper givetvis en typ 10 årig tjej mig med
att hämta ned min saknade skida. Så givetvis så fällde jag henne.

Sambon dominerade sin vana troget afterski'n och fick med 5-åringen på
noterna. Båda dansade på bordet. Foton finns liksom hot om ond, bråd död
om de visas, men det är lathet som hindrar mig. De finns på kameran.

Summa sumarum. Inte helt oväntat så hade jag mer eller mindre konstant
träningsvärk i 7 dagar. En platta öl gick åt liksom ett par flaskor skumpa,
en skvätt jäger och nästan en hel Mintuu Black. (som jag knappt fick smaka
för att sambon visade tänderna när jag försökte ta den).
Jag längtar tillbaka.


Vart vill DU åka?



/Da fish