dumbasfisken

Om man inte hör ett träd falla, är det då ändå köpt på rea i Ullared?


Överinformativt?  Över ehhh Kom.
Det tar 12 minuter MAX härifrån till Tuna Park som är stadens "stora" köpcentrum.
Rätt som det är så tar meddelar min sambo att hon skall dit för att köpa/byta/titta
på kläder och så försvinner hon som en avlöning.
13-15 minuter senare så ringer hon för att fråga något om kläder som jag inte sett
och som jag inte är speciellt intresserad av. Det är inte helt ovanligt att hon hinner
med att ringa 3-4 gånger under den 1½ timmen hon är där. Oftast sammanfaller ju
hennes samtal dessutom med att jag skall laga mat, duscha ungar, borsta tänder,
läsa saga eller dyl.
-Ohh, men kvinnor gillar att prata om klädesköp och det är ju bra att diskutera så
att man är överens om ungarna skall ha blå eller gröna boxerkallingar säger ni.
Nej.
Nej, nej, nej!
Hon ringer även ifrån coop för att kolla av om hon skall våga sig på att handla en
ost exempelvis. Med tiden har jag vant mig med hennes beslutsångest och tar det
med rätt balanserat mod. Fortfarande blir jag Liiiiiite irriterad när hon frågar om
vilka kläder hon skall ta på sig och sen när jag berättat det så försöker hon att
ÖVERTALA mig att det är något annat hon skall ha på sig, men förutom det så
tycker jag att vi har vant oss vid varandras avigsidor.

Sambon har nu lyckats att tappa bort sin kod till SIMkortet till mobilen, och eftersom
hon dessutom tappade telefonen i marken så att batteriet lossnade så kan hon inte
få igång den. Igår så åkte hon till Ullared med svägerskan för att handla.
Hon hittade ett gammalt oanvänt kontantkort hemma som hon kastade i mobilen då
hon inte hann lösa problemet med hennes borttappade kod på annat sätt.
"-Jag kan inte ringa då jag inte har några pengar på kortet så DU måste ringa om det
är så att vi skall prata om vad jag skall handla" var det sista hon sa innan hon åkte.

Det var lite märkligt i början, men jag antar att man vänjer sig vid tystnaden till slut...





Ringer NI hem ifrån affären?


/Da fish