Om att hålla ett föredrag.
Det händer då och då att jag talar inför grupper...och får tvångstankar.
Goda råd min rumpa!
Petra skall ut och informera igen. Jag vet att hon klarar av det då hon är otroligt duktig
på det hon gör. Att stå och prata sex inför stora grupper av tonåringar är väl ungefär
det läskigaste folk kan komma på annars.
När jag talar inför grupper så har jag sällan några tics och tricks för mig. Jag stolpar
upp vad jag skall säga och sedan pratar jag om något jag väl känner till.
En gång VAR jag lite nervös för jag skulle tala om något som jag inte kände till lika
väl som vanligt. Då fick jag rådet att tänka mig att hela publiken var naken då detta
skulle göra dem mindre skrämmande.
Så när jag står där uppe på scenen så känner jag mig helt lugn tills en bit in i min
föreläsning då jag helt plötsligt säger fel och känner att jag är på väg att tappa det.
Så jag tänker på rådet jag fick och blixtsnabbt så hämnas min hjärna på mig genom
att tänka: "Hmmm om jag tänker mig dem nakna så kanske de gör likadant?"
Perfekt...
Helt plötsligt stod jag framför 150st unga studenter som i mitt huvud föreställde sig
mig naken OCH jag hade tappat bort mig.
Hur klarar NI av att hålla tal och föreläsningar?
/Da fish
Hahaa!! har också fått det tipset. fungerade inte alls skulle jag vilja säga :D
Haha, jo... den har jag kört på en människa jag brukade känna mig så fruktansvärt obekväm med. När vi pratade kände jag mig alltid som en treåring. Så jag tänkte mig att han stod där i bara kallingar. Det funkade i alla fall.
Annars får du väl gå kurs hos oss? ;-)
Jag är alldeles för orädd och pratar bara på.
(Nej ditt inlägg är där..)
Och jag tillhör de där som blir "höga" av att höra min egen röst! :)
Trevlig helg!
Hur?
Jag bara älskar att göra det. Älskar att stå på scen, älskar att förbereda mig, känna pirret, anspänningen, känna hur jag fokuserar.
Tänka naket? Näe, jag tänker: lyssna på mig, lyssna på vad jag ska säga.
Och har jag riktig tur hittar jag nån att flörta lite med.
Hjälp det är hemskt. I en undersökning var det många som svarade att de var mer rädda för att tala inför folk än för att dö! Ha ha.
De som lyssnar säger att det inte märks att jag är nervös - alltid något iallafall...
Men alltså, jag blir fan helt rörd när du skriver så! Fisken in my heart säger jag bara!
Skulle jag börja tänka på alla män och gubbar nakna så skulle jag defintivt inte kunna tala. Jag tänker inte. Funderar inte. Jag kör på känn, instinkt och kunskap. Jag VET vad jag ska säga och det flyter på. Rutin min vän. RUTIN.
Nakna gubbar i salongen.....Eeeeewwww.....
Haha! Du hade säkert rätt dessutom: de FÖRESTÄLLDE sig dig som naken, eller hur? ;)
Jag håller GÄRNA föreläsningar. Då är jag oftast i mitt esse. Gör som du, skriver ner några stolpar ifall man skulle komma av sig, och pratar sedan fritt. Försöker oftast vara lite irriterande rolig emellanåt, så att folk inte somnar, och undvika av samma anledning långa obrutna monologer. Inleder gärna lite oväntat, så att den stackars publiken hajar till och undrar vad det ska bli. Växlar tempo och... ja, det är KUL ju.
Jag är för upptagen av det roliga för att hinna komma ihåg nakentips och annat. Tack vare dig kanske allt är förstört i fortsättningen! :D
Emilystrange:
:-)
Finnpajsaren:
Ha, ha! Sant. Jag får boka upp mig på en kurs.
Grannfrun:
Lite som mig då? (vad bra)
Mångmamma:
Ha, ha! Då skall vi inte vara i samma rum... ;-)
Simmelimaka:
Till och med i skrift låter det som en kul föreläsning!
Kattlådan:
Jag har faktiskt läst det också. Sååå vidrigt tycker jag inte att det är.
Petra:
Da nada! Jag tycker att du ÄR duktig. Jag skulle fan inte ställa mig i en skolaula och prata om kondylom och Christer Björkman.
DD:
Äh det säger du bara. Det behöver ju inte vara just GUBBAR?
Lussan:
Men? VÄLKOMMEN TILLBAKA!!! Äh jag är övertygad om att en föreläsning med dig skulle vara hysteriskt roligt.
