Nyckeln till ollning.
Neeeeeeeeej!!!
Igår var jag i kungliga hufvudstaden hela dagen. Jag hann faktiskt under dagen vara på
möten i både Haninge och Märsta så jag har väl täckt det mesta.
Tillbaka på kontoret däremot så är det cirkus som vanligt.
Fina M som är en kollega hade haft fest och eftersom hon i likhet med de flesta unga som
flyttat till Sthlm ifrån obetydliga småorter i Småland absolut måste bo innanför tullarna
så har hon ingen altan eller balkong. Faktum är att hon knappt har badrum...
Således så är det viss logistik när alla fulla skall röka, pissa och gud vet vad och därför
så har M lånat ut sin nyckelknippa så att alla skall kunna komma ut och in genom hennes
ytterport.
Dagen efter så är det bara M och viss ångest som är kvar i lägenheten och av nycklarna
finns inte ett spår.
M skickar SMS till de som var på festen, men ingen har råkat fått med sig hennes ganska
väl tilltagna nyckelknippa och sakta börjar M att få panik.
Förra helgen var hon dock bortrest för att gå på bandyfinal. När hon kommer hem så
ligger hennes nycklar på dörrmattan. Ingen har ringt och sagt att de hittat nycklarna,
ingen har knackat på och frågat om hon saknat några nycklar och hon har inte satt upp
några lappar av rädsla för att någon skall bryta sig in.
Frågan hon ställer sig nu är: Hur fick de reda på att hon saknade nycklar och vem i hela
världen hade dem?
H ställer snällt upp med en teori om att någon lätt galen granne har hittat dem i källaren
eller i en snödriva och sedan helt sonika gått och provat i alla dörrar.
(Redan här är M helt vit i ansiktet)
H fortsätter sedan med att förklara att när denne man äntligen hittar till Ms dörr och får
upp den med hennes borttappade nycklar så går han helt sonika in och snokar runt i
hennes lägenhet.
(M protesterar vildsint nu)
H skrattar och säger "jag är rätt säker på att han gått och Ollat allt".
(M skriker Neeeeeeej och rusar ut för att köpa en ny tandborste)
DETTA mina vänner är en rätt vanlig dag på mitt jobb.
På fullaste allvar!
Hur har ni det på era jobb? Är detta normalt?
/Da fish
HELT normalt! Enda gången vi är rumsrena är när ägaren befinner sig i byggnaden. Vi är lite smårädda för honom. Annars kör vi på rätt friskt!
Sv: Ingen fara, jag vågar inte riktigt berätta vad som egentligen sägs inne på vårt lilla kontor. Snigling har dock kommit upp ett par gånger. Svårt att förklara för vår närmsta chef om varför vi är knallröda i ansiktet efter allt ibland.
HAHAHA är det ju inte! Det är fullt normalt att diskutera snigling...typ.
JAG VILL JOBBA PÅ DITT JOBB!!!!! =)
På mitt jobb pratas det om längtan efter speedwaysäsongens start, hockeyns div 57 (där lokala gänget lirar) och så jobb förstås.
Inga asgarv, inga skämt under bältet till frukostkaffet, inga eftermiddags öl på balkongen (som vi hade i Götlabörg) och inga AW på ett sliskigt hak. Jag vill byta jobb....
Bästa rubriksättningen idag.
hahaha!!! Ollat tandborsten... Whiteningeffect.
Det är fyrfiligt snigelspår in å ut på mitt kontor ibl men jag rodnar aldrig. Det är jag för gammal för.
Vi har en stor planch på en f'tta i köket. Här jobbar 5 heterotjejer. What can I tell you?
so close and yet so far. och här stod kaffet på.
Meh, jag är typ egenföretagare. Har jättemånga arbetskompisar som inte reser hela tiden. Not.
Men jag kanske ska testa det där med f*tta i köket?
Petra 1, 2 och 3:
1. Jag ber som sagt om ursäkt för det.
2. Ollning och snigling är rätt vidriga företeelser men Snigling är fan en aning värre!
3. ok, ok det ÄR mer imponerande att lyckas snigla nått. I allafall om man inte håller i sig.
DD:
Mmmmm...Speedway! :-)
J:
Tack!
Grannfrun:
4-filigt? Wtf?
Ulle:
Ehhh...jobbar du på Dramatiska Institutet? :-)
Grannfrun (igen):
Vad? Ah...du menar Märsta? Jag var egentligen inte riktigt I Märsta utan mer på en relativt stor flygtransport site i trakterna. Jag vill ju inte avslöja för mycket.
Finnpajsaren:
SNÄLLA! Gör det! (berätta hur det mottogs sen)
Mmm vi får se.
Men det här:
Som dumbas.blogg.se...fast lite rakare, lite mindre träning, mer MC, renoveringar, gubbsnack, psykbryt och rakade musar typ.
Och var är de rakade musarna!?
märsta? nej gudbevaremejväl.
Inte Märsta heller? Stäket? Jag ger upp.
haha mina jobbarkompisar är ganska beskedliga. det är för det mesta jag som står för "underhållningen"
