dumbasfisken

Jodå jag lever. Livet bara ställer ut lite utmaningar till mig.


Idag var manegen krattad.
Stockholm var dagens mål. En avstickare till Uppsala med ett par, tre timmar med
en kund som behövde någon som lyssnade igenom deras plan...men SEN tillbaka till
Sthlm och sitta med kollega L och förbereda upphandlingen.
Vad kan gå fel liksom?

Jag fick samtalet när jag kom fram till Uppsala. Kollega L har kvaddat bilen på väg
till Uppsala. Ingen vet om hon är ok.
Tydligen så hade en bil åkt ut på motorvägen ifrån en påfart och klippt en bil som
tvärnitat så att en annan bil tvärnitat och så kom kollegan som inte bromsade
tillräckligt fort.

Mötena i Uppsala gick på rutin men en enorm oro gnagde i magen över hur det
gått för kollegan. Att detta förmodligen innebär att jag får jobba dubbelt en tid
för att täcka hennes del är i och för sig rätt jobbigt men det är knappast det
som jag tänker på då.
Efter mötena så ringer jag runt och försöker att få besked eftersom kollegan
inte svarar. Till slut får jag tag i hennes chef som pratat med henne. *pust*
Tydligen så är hon inlagd på sjukhus och hon kommer att få ligga över natten för
att de vill ha koll på henne men allt tyder på att det blir blåmärken och att hon är
chockad.

Tack. TACK!
Sällan har jag väl blivit så glad för att höra att någon drabbats av chock...bara.



Tja.
Vad händer i era liv då?


/Dramafisk.