dumbasfisken

Så här känns mitt liv just nu...


"BRA! Jag fick tag i dig! Jag MÅSTE få fråga en grej."
Som ni säkert noterat så börjar min semester på måndag. Min roll i företaget
har mer och mer handlat om verksamhetsutveckling, coachning internt och
dessutom så jobbat jag operativt med våra två största kunder.
I praktiken betyder det att jag åker och pratar med kundernas ledningsgrupper,
med kundernas lokala ledningsgrupper och i vissa fall enstaka platschefer hos
kunderna för att lyssna på deras utmaningar och för att hitta bättre, effektivare
eller i vissa fall bara billigare sätt att arbeta.
Jag har hundratals kollegor som är bättre än mig på detaljer och på den dagliga
driften och de frågor som förknippas med den.

Nu är dock 60% eller mer av företaget på semester och då är det ofta så att
kollegor ersätts med andra kollegor som kanske inte är vana vid just DENNA
kunds sätt att arbeta, eller i vissa fall så är det sommarvikarier som är helt
färska och som behöver stöd.
Jag förstår det.
Jag tycker till och med att det är viktigt att de får stöd!
Eftersom vi är några stycken som jobbar just nu som har lång erfarenhet så
tycker jag att det är befogat och helt och hållet riktigt att de ringer oss och frågar
så att vi sprider kunskapen och på så sätt bygger ett starkare företag!

Men...

...ungefär var femte samtal kommer ifrån någon som frågar "om det är ok att de

går på toaletten?" eller som undrar "om vi kommer att börja så tidigt som 08:00
varje dag?"

Helt ärligt?

20-25 åringar som inte har en aning om hur det mest basala reglerna i arbetslivet
är utformade. Som inte har en aning om hur det är att ha ett arbete och som är
så rädda att prova och se vad som händer, att våga ta egna beslut och kanske
misslyckas att jag får andnöd.

Jag har lust att gå hem till deras föräldrar och spöa upp dem.


/Da fish