Kommer ni ihåg?
Idag kan man väl säga att det är sån vinter va?
Jag har varit ute och skottat 3 ggr idag. Snödrivorna är ju över 140 cm höga och min
lillkille försvinner helt när han pulsar i snön.
När jag var liten så byggde vi tunnlar och grottor. Jag växte upp i ett semikollektiv
med partnerbyte. (läs: radhusområde)
Föräldrarna gick förbi med jämna mellanrum och kollade att taket inte rasat in så att vi
kvävts och mammorna tjatade på oss att vi skulle se till så att även småsyskonen fick
vara med. Detta var inget problem.
Precis som när man gräver ett hål i marken så vart ju snögångarna trängre och trängre
och till sist var det ju bara småsyskon som fick plats. Dessutom så hade de ju inte så stora
lungor så de kunde ju gräva rätt länge innan syret tog slut.
Någonstans på mitten av 80-talet så var det en tre-fyra ungar som dog i en snödriva.
Det var en traktorgrävare som lassade snö på en snöhög där ungar grävt ned sig.
Denna tragedi förändrade allt. Helt plötsligt fick vi knappt gräva överhuvudtaget i
snön. Alla föräldrar var helt hysteriska vilket givetvis fick motsatt effekt mot den
önskade. Vi började att SMYGA ut i snöhögarna.
Den verkliga pedagogen visade sig vara en morbror till en kompis. Han sa saker som:
-Ni skickar väl in småungarna först va om taket rasar in. Det gjorde jämt jag och jag
överlevde. Smart att göra lufthål och att se till att vara minst 2 st. OM ni måste äta upp
den andra om ni fastnar...
Alla ungarna lyssnade med ögon stora som tefat.
Han var busschaufför den där morbrorn. Det var väl det coolaste som yrke som fanns.
Konstigt att det inte var lika coolt när tanten på arbetsförmedlingen nämnde det yrket?
I vilket fall som helst så fick man lite respekt för snödrivor efter den där morbrorns
vilda historier. Någonstans i samma veva vart jag för "gammal" för att bygga grottor.
Istället gjorde vi ett hopp mitt i en iskana i en ganska brant backe. Med skridskor
kunde man komma upp i rätt hisknande farter.
Lill-N hade rekordet i det hoppet. Han hoppade 21 meter.
Mina föräldrar tyckte att det var skönt att vi var i pulkabacken istället för att riskera
bli påkörd i en snödriva. Nån dag kanske jag berättar om när vi åkte skridskor i
backen, eller när vi hoppade med Snow racer över bilvägen eller....
/Da fish
Jag kommer ihåg den gången på 90-talet när det hade snöat så mycket att vi inte fick upp ytterdörren utan fick ta oss ut via ett fönster. Sen fick jag åka pulka hela vägen till dagis. Det är tyvärr enda gången jag minns som det var riktigt mycket snö. Förutom i januari, mina föräldrar hade -28 och granen på 1.70 inte syntes för all snö. Konstigt nog tyckte jag inte alls att det var mysigt att ta mig till jobbet då utan nästan grät varje gång jag skulle utanför dörren.
Jag minns!
Ett förfärligt tuggande på alla vuxna om "hur faaarligt" det kunde vara att gräva kojor i snön, fast allt de ville var att vi ungar var ute så mycket som möjligt.
Och min barndoms livsfarligt branta pulkabacke, där vi var tvugna att väja för slöa pensionärer som passerade på gångvägen som korsade vår väg.
Tur att inte fler bröt benet.
Pensionärer inkluderade.
;)
åh ljuva början av 80-talet. Högar med snö.. hundratals tunnlar under snön.. jisses. Livsfarligt.
Men då visste man ju inte bättre.
Äh, kom upp till Jämtland och lär dig om konsten att leva med snö!!!!!
Jag minns att vi skickade in några småungar i en snögrotta innan vi började hoppa på kojans tak. Det tog fem minuter att få ut dem. Den blå killen blev mördare sedan. Undrar om...
Petra:
Ha, ha, ha! Du har blivit Stockholmifierad.
Mångmamma:
Vad är oddsen att DU står och säger samma sak till dina ungar nu då? :-)
Daniel:
Eller hur? Men visst vill man glömma hur farligt det är ibland och bara go bananas?
Mikaela:
Jämtland? Är det med i EU eller behöver man pass?
N'Batha:
You? YOU KILLED KENNY!!!
Jag fattar fortfarande inte att vi överlevde 70- och 80-talet. Allt vi gjorde var ju livsfarligt!
fan va skoj vi hade...
Våra barn kommer aldrig att få ha så roligt! NEVER
