Vad heter det?
Jag har gått och funderat på en känsla hela dagen.
Men vad heter det?
Anledningen till funderingen är ett frö som Finnpajsaren planterade. "Vi pratade om att
sakna men inte veta vad". Det här är en känsla som jag märkt att många talar om just
nu. Att känna att man längtar men inte veta till vad. Att ha en oro i kroppen. Att vilja ta
tag i grejer och göra något helt fräscht men inte orka...
Jag kände så i början på vintern men jag tror att det beror på att jag saknade J, jag
saknade gamla kollegor som gått vidare i karriären men mest saknade jag mig.
Alltså jag saknade den glada varianten av fisken som skrattade och bloggade massor
av lustiga små inlägg.
Idag har jag försökt att forma några vettiga tankar runt detta.
Jag kom ingenstans! Det går inte att sätta namn på det och än mindre förstå det.
Till sist kom jag att tänka på Bukettengrundaren Bengt Nygrens gamla hus.
Han byggde ett mindre palats 1973 inte långt ifrån där jag bor. Huset var dels ett
huvudkontor åt Buketten och dels en bostad åt Bengt. Den var komplett med en pool
av olympiska mått.
1980 gick företaget i konkurs efter att Bengt tröttnat på skattemyndigheten och helt
sonika dragit utomlands. Huset förföll...
Någonstans så är dessa bilder de sorgligaste jag sett. Att se ett så påkostat hus som
totalt förfallit. Undrar om inte Bengt saknar det någongång?
Vad har nu detta med Finskan och känslan att göra?
Jag vet inte det.
Kanske kom jag att tänka på dessa bilder för att de för mig representerar sorg.
Eller så skulle det kunna vara att de påminner mig om att det är vad man gör med
det man har som är det viktiga.
Mest troligt så är det bara svammel...
Har DU något namn på känslan av att sakna utan att veta vad du saknar?
/Da fish
Nej, enda namnet jag har på det är just saknad. Ibland kan det vara både skönt och frustrerande att inte ha ett namn på det. I mitt fall är det flera olika saknar-känslor som går ihop just nu som gör det omöjligt att sätta ett enda ord på det. Förutom just saknad.
Ibland får man tvinga sig själv att göra saker man blir glad av, i stället för att vänta på att glädjen ska dimpa ner av sig själv.
Så åk lite cross, pimpa din hoj och...tjaaa, vad mer du kan tänkas bli glad av :D
http://www.youtube.com/watch?v=IL01coci9zQ
Kanske är en liten lätt deppighet skulle jag kunna tänka mig! Man ska prestera och vara så jäkla bra hela tiden. Tror fan att man tappar lusten ibland! Men skit i att kämpa tillbaka utan gör det du känner för så kommer orken tillbaka snart! Promises!!
Gamla kollegor saknar dig också.
Vemod kanske? Den där nedstämdheten som man inte riktigt kan sätta fingret på.
Det kanske är så att du har en 40-årskris och jag en 30-årskris?
Eller så är det alla jävla snö.
Eller att man inte ens höjer på ögonbrynen längre när det är -17 grader ute.
