Abonnenten kan inte nås för tillfället...
I fredags var jag på begravning. Vilken jädra pärs.
Nu skall jag göra mig vacker
Jag stod i duschen och fnissade för mig själv på torsdag kväll. Jag skrattade åt att jag
just tänkt tanken att jag skulle raka mig och få på mig finkalsongerna till fredagen
eftersom jag skulle göra mig fin till begravningen...
Jag tyckte det var absurbt att raka pungen till en begravning så jag sträckte mig efter
telefonen och började att hamra på ett sms till J som har EXAKT samma sjuka humor
som mig.
Sen kom jag på att det var hennes begravning.
Jag antar att jag kommer att ha kvar den reflexen länge. Jag saknar en vän!
/Da fish
Det tog många år innan jag slutade se M på gatan och han var bara en flirt, inte en vän och själsfrände som din J. Hans bror däremot blev min vän, sorg kan både splittra och förena. Han, som var mig helt motbjudande, tillbringade natten efter dödsbudet på mitt golv, för så ledsen orkar ingen vara ensam.
Så fruktansvärt sorgligt :-(
Hon skrattade nog gott när hon såg dig hålla på i alla fall...
Kram.
Jag känner med dig.
Kram
Ja, hon skrattade nog gott åt dig. Stor kram!
Ja du Fisk. Vissa abonnenter är
väldigt saknade.
Men dom finns ju med oss
just därför att vi minns dom.
Så himla mycket att vi till och med
kan drömma deras telefonnummer.
Så sorgligt. Fan att vi måste dö. Skit vad skit tråkigt! Lider med dig. Fast jag tror som dina bloggvänner, hon skrattade nog gott åt dig där uppe på en molntuss.
Sorgligt Fisken, men jag är helt säker på att din vän skrattade i sin himmel.
Spara pungrakningen till 15-16/2 då Umeå står(!) som resmål(!)...ojsan! Älskar dig!
Åh! Saknar ord... men jag tror din vän skrattar åt dina knasiga skämt oavsett var hon är. KRAM
ALLA:
Tack!
Jag beklagar sorgen. Kram.
