dumbasfisken

Jag hör något som piper


Brommaleden
Jag har två dagar i rad suttit och jobbat sent med planer och analyser.
Inte de områden som jag tycker är roligast direkt om man säger så och som
grädde på moset (menat på ett negativt sätt N'Batha) så har jag huvudvärk.

När jag släckte lamporna på hemmakontoret sent igår natt så hörde jag något
som lät som fågelkvitter. Rätt ovanligt. Speciellt i november, när det är svart ute...
och inomhus?
Första logiska tanken var att jag blivit galen och nästa var att ungarna kidnappat
en sparv och gömt i ett skåp någonstans. Vid närmare efterforskning eller snarare
efterlyssning så var svaret enklare än jag kunnat föreställa mig.
Det visade sig att ungarna lekt med sambons dator på bolibompaweb och att de
sedan lämnat datorn på som vart svart av skärmsläckaren, men ljudet var på.
Dator stod i sin stillhet och kvittrade glatt.



Detta påminde mig om en historia jag berättat här förr. Jag drar den igen för de som är
nya och för att jag kan!

Repris
När nuvarande 7-åriga sonen var ca 3½ så flyttade vi till lantliga sidan av Eskilstuna.
Barnen är båda födda på Danderyd och de växte upp i Ankdammen och i Huvudsta
så en lejonpart av sitt liv bodde de vid Brommaleden.
Första dagen vi flyttade hit var en strålande söndagsmorgon i april. Solen värmde
vårdaggen och jag satt tidigt, tidigt på trappan med en tidning och en kopp kaffe i
en morgonrock och njöt av solens strålar och den första vårvärmen.
Då kom den äldste uppstapplandes och gnuggade sömnen ur ögonen.
Jag frågade honom vad han gjorde uppe så tidigt och om det gått bra att sova i nya
rummet och han svarade att han vaknat av att det gnisslade i hans rum.
Vid närmare efterforskning så visade det sig att gnisslandet var fågelkvitter.
...Stadsunge.


/Da fish