Vad är bra?
Igår så fastnade jag i en fråga.
Skolsköterskan
6-åringen kommer i höst att byta namn. Han kommer då att vara känd som det nya
namnet sjuåringen.
I och med detta så kommer han också att kliva in i skolans värld "på allvar".
Detta påmindes jag om igår eftersom han då lämnar BVC och skolsyster tar över
ansvaret för hans omplåstringar. Som en del av förberedelserna till detta steg så
skickade hon/han ut en enkät där vi skulle svara på lite frågor om hans allmänhälsa
och sjukdomshistorik. Det var inga problem. Det svåraste var ju att sortera ut vad
man skulle nämna för skador och vilka man skulle utelämna pga platsbrist.
Mer svårt var det att svara på en öppenfråga:
Vad är ditt barn bra på?
Fan.
Det låter ju som en enkel fråga men det var det inte.
Vad jag än funderade på att lyfta fram så fanns det ju en baksida av det också...
Jaaa han är ju energisk (fan nu kommer de tro att han är värsta ADHD psykot)
Idérik (Det låter ju som orosmakare eller intrigledare alltså)
Vetgirig (Tjatkung som sitter och pratar hela tiden)
Glad (Klassensclown)
Osv, osv, osv...
Till slut så var jag så utmattad av mitt eget nojande så jag bestämde mig för att samma
regler gäller för min son som för mig. Vi kan inte ta ansvar för hur andra väljer att
uppfatta oss.
Han fick bli den han är. Energisk, glad, driven, pratig, vetgirig, envis och social.
Vad är DINA starka sidor?
/Da fish
Avigsidorna. Älskar dig!
Godhjärtad, enveten (använder det på ett bra sätt), noggrann och pålitlig. (herreguden så präktig jag låter!)
Got me! Hamnar i samma dilemma som dig...
Envis - en sån som aldrig ger sig?
snäll/godhjärtad - en riktig mespropp?
kreativ - jobbig jävel som alltid hitta på en massa andra sätt?
lugn - lat?
Du då?
Det är som att skiva CV. Hur man än knåpar framstår man som galning/manisk psykopat - mellan raderna.
Roar mig ibland med att beskriva mig själv och det gör mig bara förvirrad. Har fått höra Den Arga Feministen och Den Lilla ljuva. Tja, jag är feminist...
BB-babe:
Jag älskar ju dig. Hur avig du än är.
Kerstin:
Jösses! Du är verkligen präktig va? ;-)
Finnpajsaren:
Jag tror att jag skulle matcha din beskrivning rätt mycket. Även min son är nog rätt lik mig till sättet.
Goran:
Jag vet! Det är verkligen läskigt.
Ulle:
Men feminist är ju alla. Om alternativet är att vara antifeminist i allafall. Den lilla ljuva lät otroligt mycket roligare, men den stämmer rätt illa med bilden jag får av din blogg. :-)
Hm...jag har hört att "tokskallarna" är de som sist inser att de är..just "tokskallar"...
Att jag har en förmåga att inte ge upp? Oavsett vad.
Äh. Vad tycker du?? :)
jag är allt din mor varnade dig för.
Godhjärtad, strukturfaschist, halvrolig, principlös. Äh, va f-n jag vet inte: lätt naiv, blond och lätt att övertala. Nä, vänta, DET lät ju inge bra... :-)
ALLT!!!!! Särskilt på att ljuga. ;-)
(Se f.ö. svar på MC-inlägget)
Huskatt:
Ha,ha det är bra! Självinsikt är första steget till läkning.
Anonym:
Jag vet inte?
Grannfrun:
Pappa?
Nipe:
Ha, ha, ha!
Ingmarie:
Ha, ha! Ja om du kan ljuga så grejar sig resten av fördelarna va?
Envis kanske... beslutsam... äh, jag ger upp.
N'Batha:
Fyndigt!