dumbasfisken

Ett lördagsinlägg! DET är inte ofta goa vänner så njut och konsumera med största
möjliga andakt nu...



Blivande motorhead
Igår så var det premiär. Jag hämtade killarna ifrån dagis och fritids lite tidigare och
sen berättade jag för 6-åringen att han skulle får köra motorcykeln när mamma kom
hem vid 15 tiden. 15 minuter innan mamma kom hem så var han påklädd och klar
och han traskade runt i cirklar helt tyst...
Liiiiiite nervös och förväntansfull.
Han ville ha skydden på sig redan när vi åkte hemifrån, men jag övertalade honom
att han skulle bli väl varm om han hade hjälmen på sig i bilen.



Till sist kom så mor i huset hem och hon blev lätt överrumplad av den överväldigande
mottagningskommité som rusade mot henne.
Motorcykel på släpvagn, barn i bil och släpet efter. Sen iväg till den lokala crossbanan.
Vår 6-åring har varit på crossbanan förr. Våra grannar åker nämligen och deras stora
grabb åker också, men han är 13 år. Alltså så har 6-åringen varit med några ggr och
tittat när de stora killarna åker. Detta visade sig vara förödande...

När vi kommer till platsen så lastar jag av hojen vid stora banans start då det är plant
och relativt stort så det känns som ett bra ställa att prova på.
6-åringen insisterar på att vi åker till knattecrossbanan, och jag viker mig.
När motorcykeln fått upp lite värme så instruerar jag honom om hur bromsar och gas
fungerar samt lite baskunskaper om hur man sitter på motorcykeln och hur man skall
göra i kurvor och sånt.
Han nickar, drar på gasen och försvinner i ett moln av damm.
Han kör faktiskt bra och det största problemet är att det går fort. FÖR fort. Han är
övermodig och inom en minut så hör jag att han går omkull och hur cykeln varvar ur.
Snart stannar hojen och ljudet övergår i en otäck ramsa av svordomar.

"Jag skall ALDRIG sitta på på en sån här tråkig cross igen. Den är ju fel ju!"



Efter 10 minuter så lugnade han ned sig och vi fick förklara att han inte kunde gasa
lika mycket som grannens 13-åring då han hade kört i flera år.
Vi åkte tillbaka till starten där vi planerade att prova redan ifrån början.
Sambon tog motorcykeln dit och när jag och ungarna hann dit med bilen så var det
MYCKET motvilligt som hon släppte ifrån sig MC:n.
Förmodligen hade hon släppt den tidigare om jag berättat för henne att hon såg ut
som en jätte på typ 2 meter och 87 kg på den pyttelilla hojen, men det gjorde jag
såklart inte! Jag är nämligen kliniskt uttröttad. INTE kliniskt dum i huvudet.

När vi åkt en timme eller så och lilleman fick också testa att åka med sin mor så var
alla nöjda och vi lastade på grejerna på släpet igen. Om 6-åringen kommer att bli en
stjärna är lite för tidigt att säga men han har en galet bra balans och han tycker att
det är roligt. Det räcker gott!
Men ALL MC-åkning innebär eftervård. Så även i detta fall.



Det var med viss stolthet som han tvättade hojen eftersom grannarna som också
åker cross stod på tomten och tittade.
Han visade också tecken på att han kanske blir en stjärna i allafall.
Så fort publiken försvann så delegerade han...

Summasummarum så var det en fin fredagskväll och det var riktigt roligt att se

grabbarna skina som solar när de puttrade runt. Sambon satt igår kväll på nätet

och surfade och helt plötsligt säger hon "vet du om 125 kubik är för stort för mig

eller tror du att jag kan ha 85 kubik?"

Det KAN bli vår nya sport detta...

/Da fish